Mitt 2007.
Årets sista dag. Kl 14.00 börjar jag jobba. Sista veckan nu. Tänkte försöka sammanfatta mitt år, men jag vet inte om jag tycker det har hänt så mycket. Jag ska försöka komma ihåg lite i alla fall.
Nyårsnatten 2006-2007 spenderade jag på jobbet som personlig assistent. Hemma var B med en drogad Ruffsan, lilla Ebba och kattunge-Trassel och Trollet.
I början av januari bestämde vi oss att adoptera en hund, och lång längtan och väntan senare blev det inget av med det eftersom hela organisationen julie rescue verkar oseriös.
I slutet av januari var Ebba jätte sjuk, och hennes riktiga matte tyckte inte hon led tillräckligt mycket än för att få somna in. Det resulterade i att Ebba fick flytta tillbaka till henne. Sen dröjde det inte länge förrän dom avlivade Ebba (av helt andra skäl än att hon var sjuk).
I februari slutade jag mitt jobb som personlig assistent för att börja en processutbildning på ca 1 år, som skulle innebära en framtid på LKAB.
I mars fyllde jag och B år. Började min första praktik på LKAB.
April fick vi besked om JS och beslutade för att vi inte kunde adoptera honom, istället hittade jag en vit liten dunboll på blocket. En samojed som då hette Zeke. I slutet av april hämtade vi honom och döpte honom till President Clinton.
Maj gick i sömnlöshetens tecken tack vare Clinton. LKAB hade vild strejk.
I juni blev Clinton rumsren. Kiruna festivalen drog igång. Jag gick bara på klassfesten vi hade på tordagen. Var bakis resten av helgen sen.
Juli började med semester i Jönköping. Sen blev det praktik period nr 2, den här gången på Anrikningen, där jag trivdes hur bra som helst.
Augusti hände det inte så mycket, men än att första snön föll i slutet av månaden.
I september köpte vi en trehjuling och ett hus.
Oktober blev en händelserik månad, B's föräldrar kom hit, jag var sjuk i massa veckor, men var ändå i skolan och tog truck och travers kort, vi flyttade in i huset.
November började med en grannfejd. Praktikperiod nr 3 började, på kulis den här gången.
December kom och gick med allt vad det nu innebär och nu är det snart ett nytt år.
Nyårsnatten 2006-2007 spenderade jag på jobbet som personlig assistent. Hemma var B med en drogad Ruffsan, lilla Ebba och kattunge-Trassel och Trollet.
I början av januari bestämde vi oss att adoptera en hund, och lång längtan och väntan senare blev det inget av med det eftersom hela organisationen julie rescue verkar oseriös.
I slutet av januari var Ebba jätte sjuk, och hennes riktiga matte tyckte inte hon led tillräckligt mycket än för att få somna in. Det resulterade i att Ebba fick flytta tillbaka till henne. Sen dröjde det inte länge förrän dom avlivade Ebba (av helt andra skäl än att hon var sjuk).
I februari slutade jag mitt jobb som personlig assistent för att börja en processutbildning på ca 1 år, som skulle innebära en framtid på LKAB.
I mars fyllde jag och B år. Började min första praktik på LKAB.
April fick vi besked om JS och beslutade för att vi inte kunde adoptera honom, istället hittade jag en vit liten dunboll på blocket. En samojed som då hette Zeke. I slutet av april hämtade vi honom och döpte honom till President Clinton.
Maj gick i sömnlöshetens tecken tack vare Clinton. LKAB hade vild strejk.
I juni blev Clinton rumsren. Kiruna festivalen drog igång. Jag gick bara på klassfesten vi hade på tordagen. Var bakis resten av helgen sen.
Juli började med semester i Jönköping. Sen blev det praktik period nr 2, den här gången på Anrikningen, där jag trivdes hur bra som helst.
Augusti hände det inte så mycket, men än att första snön föll i slutet av månaden.
I september köpte vi en trehjuling och ett hus.
Oktober blev en händelserik månad, B's föräldrar kom hit, jag var sjuk i massa veckor, men var ändå i skolan och tog truck och travers kort, vi flyttade in i huset.
November började med en grannfejd. Praktikperiod nr 3 började, på kulis den här gången.
December kom och gick med allt vad det nu innebär och nu är det snart ett nytt år.
Julgrisen är styckad!
Min fina lilla julgris av halm, som jag haft i många år har nu gått ett tragiskt öde till mötes. Jag hann bara sätta fram den några dagar innan julafton, gick iväg några minuter och när jag kommer tillbaka ligger julgrisen styckad över hela hallgolvet. Man kan ju bara ana att Clinton hade varit i farten. Förra året härjade ju Trassel rätt rejalt med grisen, men det är skillnad när en liten 8 veckors kattunge busar och när en 35kg stor hund gör det. Så julgrisen fraktas nu till sin sista vila på soptippen.
Trassel och julgrisen, 2006.
Trassel och julgrisen, 2006.
Trötta dagar
Sömnproblemen fortsätter. Ständigt trött. Men ändå kan jag inte somna. Det är jobbigt. Tur att det är eftermiddagsvecka nu sista veckan, på eftermiddagarna brukar jag vara pigg. Men inte just nu. Idag är jag fruktansvärt trött. Det enda jag vill göra är att gå och lägga mig. Behövde inte gå ut med hundarna i morse, tack för det! Nu ska jag släpa upp dammsugaren på övervåningen och sen ska jag väl diska undan i köket efter matlagningen.
Snart slängs man ut i den kalla hårda verkligheten
Satt här och funderade lite, det var rätt trevligt till jag började tänka på skolan, jobb osv. Då insåg jag att jag snart är arbetslös igen. Efter ett års skola så är det snart dags att gå tillbaka till arbetsförmedlingen (you evil s.o.b). Hur kul känns det då? Nu vet ju jag inte särskilt mycket om min framtid, så den närmsta månaden kommer bli intressant. Men samtidigt känns det lite hopplöst och jag är en person som gillar att ge upp, det är på något sätt enklare än hantera besvikelsen. Jag vill börja jobba, jag vill inte vänta mer. Jag vill få en riktig lön. Jag vill inte börja strula med stämplingen igen. Inte kan jag gå tillbaka till mitt jobb som personlig assistent heller, eller kan och kan, men min brukare finns inte kvar längre och det var det stället som gällde eller inget alls. Så jag får väl stämpla då i värsta fall. Sommarjobb borde man väl få. Maj-sept. Jag vill inte tänka på det här mer, det är ingen idé, jag blir inte klokare för det.
Mina vilddjur.
Clinton fick en nalle i julklapp och Ruffsan fick en råtta. Dom blev helt galna. På kvällen tog vi en mysig promenad genom byn. Lite tråkigt bara att Ruffsan blir så rädd när det skjuts raketer. Clinton verkar inte ens höra dom.
Ibland får man vara olaglig..
I alla fall enligt polisen. Dom tycker att det är helt okej att vara olaglig i vissa fall. Igår var det ungar vid vårat hus och smällde smällare. Vi ringde polisen. Men polisen tyckte att vi ska ha överseende, det är ju trots allt nyår snart. Men blev det inte olagligt med smällare för nåt år sen? Och är det inte olagligt för barn, under 18 att överhuvudtaget hålla på med smällare och raketer? Inga föräldrar i närheten heller. Dom tände på en smällare och släppte den efter sig, gick fram och släppte en till, och smällarna smällde bakom dom. Det är farligt, för det första för barnen, men även för alla hundar som bor här och tycker krutet luktar jätte smaskigt och kanske äter upp en gammal raket eller smällare och får magen sönderfräten. Men POLISHELVETET tycker att det är helt okej att man bryter mot lagen. Undra vilka dagar som det är tillåtet att göra andra brott? Kanske det är helt okej att råna en bank sådär vid påsk, eller misshandla någon till midsommar. Jag förstår mig faktiskt inte på varken föräldrar eller polis som låter BARN leka med livsfarliga saker. Det är ju som att sätta ett vapen i sina barns händer. Men om polisen tycker att man får bryta mot lagen i det fallet så kan det väl inte vara så farligt, eller?!
Ännu en motgång, så att säga..
Det går tungt nu. Nattjobbandet. Eller mest tungt går det väl för att jag inte känner någon motivation överhuvudtaget. Hela året känns bara bortkastat. Måste skriva ett CV och skicka in också. Känns lönlöst men man måste väl.
Trevlig överraskning fick man på tisdag morgon när jag kommer till bilen, en parkeringsstolpe hade blåst ner på bilen och repat hela huven. Och så var den dagen fulländad. Luften gick ur mig helt och jag känner mig spyless på allt.
Men det är väl bara att kämpa på. Men jag tar nog definitivt ledigt i helg.
Trevlig överraskning fick man på tisdag morgon när jag kommer till bilen, en parkeringsstolpe hade blåst ner på bilen och repat hela huven. Och så var den dagen fulländad. Luften gick ur mig helt och jag känner mig spyless på allt.
Men det är väl bara att kämpa på. Men jag tar nog definitivt ledigt i helg.
Ingen magsjuka här inte.
Inte fick man magsjuka heller. Inte för att nån i min närmaste familj har haft det, men man kan ju alltid hoppas. Nattveckan börjar idag, det är därför jag önskar mig magsjuka. För just nu känns det verkligen så att jag hellre har magsjuka i en vecka än att jobba natt. Speciellt den här veckan, när jag måste rasta hundarna på morgonen, sen måste dom ligga ensamma och ha tråkigt när jag sover i 8 timmar. Så länge har Clinton aldrig varit själv. Det känns extra jobbigt eftersom dom först är ensamma från sådär 21-07 och så kommer jag hem och går ut med dom, och sen får dom ligga 8-15 igen, i en hel vecka. Och nu blev jag jävligt förbannad på en viss person som återigen glömmer bort att berätta nåt viktigt för mig. Man kan ju inte lita på att nån tar sitt ansvar i det här jävla huset! Nu ska jag sova, och hoppas att jag vaknar sjuk.
Life as I know it
Helt plötsligt är man inne i nån slags karusell igen,
där allt går så fort och det enda man ser är vackra färger.
Sen slungas man ut och upptäcker att man är på en soptipp.
där allt går så fort och det enda man ser är vackra färger.
Sen slungas man ut och upptäcker att man är på en soptipp.
Så var det med den saken
Imorgon börjar nattveckan, 64 timmars helvete. Dessutom måste jag rasta hundarna på morgonen, mycket skönare när man bara får gå och lägga sig direkt. Idag ska jag försöka packa upp de sista kartongerna, men det är verkligen inte lätt. Jag tror jag hade behövt en stor lagerlokal. Kanske kan bygga en på baksidan. Trött som en sten är jag också. Kanske man kan bli ledig till helgen. Men har ingen lust att fråga egentligen. Imorgon måste jag köpa de sista julklapparna.
God natt då..
Jag fick ett svar, tror jag, lite halvt iallafall. Jag förstår mig inte riktigt på det där. Får se om det blir nån förändring. Borde gå och sova nu, för jag måste ju ut med hundarna imorgon på morgonen. Men annars spelar det väl ingen roll hur länge jag är uppe, jobbar ju natt nästa vecka. Har ätit två lussekatter nyss. Bakade idag. Det är nog det godaste med julen. Nu ska jag sova, och försöka lämna någon ifred. Det är svårare när man vet att man måste, eller borde. Hur kan man bli så beroende så fort?
Vem är du?
Är irriterad på mig själv. Lär jag mig aldrig nånting överhuvudtaget? Vem som helst hade ju kunnat räkna ut med arslet att det skulle bli såhär. Jag måste ha fått ett tillfälligt hjärnsläpp eller nåt. Nej, här drar jag gränsen. Inte en gång till.
Nå int vet ja
Igår kväll gick det både bättre och sämre än förväntat. Men ännu vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det hela. Kanske har jag gett fel signaler från början? Jag vet inte. Kanske lika bra att lägga ner nu, innan det börjar gå i helt fel riktning. Hur kan jag veta direkt att det känns fel? Är det för att jag är rädd? Det har varit så hittills alltid, såfort jag vill nånting, och sen händer det, så får jag nästan panik för jag känner i hela kroppen hur fel det är, att det är inte det jag vill, och sen när jag får lite distans igen så saknar jag det. Som när vi var i Göteborg. Össe kommer ihåg. Det var ett himla velande och farande fram och tillbaka.
200
Jag förstår inte hur jag tänker ibland. Jag är feg. En riktig fegis när det kommer till kritan. Men egentligen, vad spelar allt det här för roll? Jag är less på att alltid behöva bekymra mig så mycket för vad andra tycker om mig. Man kan inte vara omtyckt av alla, alltid är det någon som stör sig på en på något sätt. Eller tycker att man inte duger som man är.
Ännu en natt utan sömn, jag har väl skrapat ihop 13 timmars sömn sammanlagt under den här veckan. Inte konstigt att man går runt här som en zombie. Fick höra idag att det ska komma ut EN tjänst på det stället var jag vill jobba. Så jag har som redan nu gett upp lite och känner att det knappt är någon idé att söka, eftersom det kommer vara hur mycket folk som helst som söker, så chansen att just jag får jobbet är inte speciellt stor.
Ännu en natt utan sömn, jag har väl skrapat ihop 13 timmars sömn sammanlagt under den här veckan. Inte konstigt att man går runt här som en zombie. Fick höra idag att det ska komma ut EN tjänst på det stället var jag vill jobba. Så jag har som redan nu gett upp lite och känner att det knappt är någon idé att söka, eftersom det kommer vara hur mycket folk som helst som söker, så chansen att just jag får jobbet är inte speciellt stor.
Alldeles för lite sömn
Vet inte var det är med mig, har stora problem med att somna. Har väl sovit kanske 7-8 timmar sammanlagt de tre senaste nätterna. Det tär på kroppen att bara sova 2-3 timmar per natt. Men snart är det helg, sen är det nattveckan som jag fasar över.
Fick sakerna från ikea idag, blev irriterad. En sak jag beställde passade inte till datorbordet och en annan sak jag beställt fick jag inte, utan nåt helt annat. Får se om det löser sig. Jag som ville sätta upp mina hyllor men nu får jag väl vänta några veckor till. Alltid är det något som strular. Men det kanske är nån som ska på ikea, förhoppningsvis.
Det finns en sak som gör mig lite glad i dessa dystra dagar. Får se hur det går med det.
Fick sakerna från ikea idag, blev irriterad. En sak jag beställde passade inte till datorbordet och en annan sak jag beställt fick jag inte, utan nåt helt annat. Får se om det löser sig. Jag som ville sätta upp mina hyllor men nu får jag väl vänta några veckor till. Alltid är det något som strular. Men det kanske är nån som ska på ikea, förhoppningsvis.
Det finns en sak som gör mig lite glad i dessa dystra dagar. Får se hur det går med det.
En mörk plats
Idag är en sån där dag igen.
Det har börjat bli allt fler sådana dagar- igen.
Jag vill bara ge upp.
Ta en paus från livet.
Men det hjälper väl inte.
Det är mörkt nästan dygnet runt nu,
och mörkare kommer det bli de närmsta 10 dagarna innan det vänder.
Så man slipper se eländet.
Mörker är bra på det sättet.
Det har börjat bli allt fler sådana dagar- igen.
Jag vill bara ge upp.
Ta en paus från livet.
Men det hjälper väl inte.
Det är mörkt nästan dygnet runt nu,
och mörkare kommer det bli de närmsta 10 dagarna innan det vänder.
Så man slipper se eländet.
Mörker är bra på det sättet.
Söndags motionerare
Går folk bara ut med sina hundar på söndagar? Har varit ledig hela veckan, varit ute med hundarna ett par gånger om dagen och inte mött en själ. Men idag bara kryllade det av folk med hundar ute, trots att jag gått ut exakt samma tid som alla andra dagar. Hur är det möjligt? Och den stora frågan är väl egentligen då, hur gör man- för att bara behöva rasta sina hundar på söndagar? Det kan ju vara så att det är mer folk på helgen, men igår var det inte heller nån ute. Så jag fick gå med hundarna i koppel hela vägen i princip för ena hunden löper och den andra vill busa med allt som rör sig. Vilken soppa. Jag erkänner att jag kanske inte har sån bra pli på mina hundar som jag skulle önska, men jag försöker i alla fall. När jag gick där efter skoterspåret så kom det två personer med en lös hund efter oss. Jag var tvungen att släpa mina hundar framåt, och dom sa inte ett ljud till sin hund trots att dom såg att den sprang precis bakom hela tiden. Förmodligen en hane eftersom den var så intresserad av Ruffsans röv. Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla en film. Har knappt sovit nåt i natt. Och imorgon börjar jag kl 06.00. KUL!
Det här med idolfinalen
Visst var dom bra båda två, men jag har hoppats på Marie från det att jag såg hennes audition. Hon är en fantastisk sångerska. Låten var faktiskt lite halvtrist, men förhoppningsvis blir hennes skiva bättre. Amanda är visserligen bra, men jag vet inte, har lite svårt för henne ibland, som när hon sjöng den första låten ikväll. Nä, det var bra att Marie vann.
Ett stort misslyckande- det är jag det!
Idag är verkligen en sån där dag, när man bara känner sig helt totalt värdelös.
Det hela började med att jag ringde ett samtal som jag borde ringt för flera veckor sen, men allt det där har känts lite ångestfyllt så jag har dragit ut på det. Men idag tog jag mig i kragen. Även om jag egentligen bara fick höra det jag redan visste så kände jag mig helt nedslagen efteråt. Jag är bara less och vill helst lägga mig under täcket och stanna där till jag inte är värdelös längre. En besvikelse- det är vad jag är. Det är vad mitt liv är just nu. Just idag. Kanske orkar ta nya tag imorgon. Men just nu känns det tungt.
Det hela började med att jag ringde ett samtal som jag borde ringt för flera veckor sen, men allt det där har känts lite ångestfyllt så jag har dragit ut på det. Men idag tog jag mig i kragen. Även om jag egentligen bara fick höra det jag redan visste så kände jag mig helt nedslagen efteråt. Jag är bara less och vill helst lägga mig under täcket och stanna där till jag inte är värdelös längre. En besvikelse- det är vad jag är. Det är vad mitt liv är just nu. Just idag. Kanske orkar ta nya tag imorgon. Men just nu känns det tungt.
Solstrålen
Den 24 november fyllde Clinton 9 månader och är officiellt ingen valp längre utan en junior. Men Clinton har varit en stor kille länge. Min stora dunboll. Man blir så glad bara av att se honom, han är så snäll och go hela tiden. Han är så gullig när han kommer och trycker in sina leksaker i magen på en när han vill att man ska busa med honom. Jag saknar att ligga och mysa med honom på morgonen i sängen. Men det är bäst om inte hundarna får vara på övervåningen, dessutom vågar inte Clinton gå upp och ner för trappan. Men dom har ju sin lilla myshörna under trappen, som kommer bli ännu mysigare inom kort när vi ska riva skrubben så dom får lite större där. Clinton fick ett fint reflex halsband i present. Han syns så dåligt i snön, eftersom han är helt vit, och då är det bra med reflexer. Jag vet inte hur många gånger jag stått och ropat i mörkret åt en snöhög att komma hit, och blivit jävligt förbannad för att han inte lyssnar och sen när jag går fram så är det ju som sagt- bara en snöhög och Clinton har varit nån helt annan stans.
Ja kära nån
Då var årets julkort klara. Jag höll på att bli tokig när jag satt där igår i tre timmar med photoshop och skulle fixa med bilderna. Det blev ganska bra. Väldigt bra för att vara första gången jag använde photoshop. Man har ju blivit helt värdelös på det här med datorer de senaste åren. Förut var man ju nästan expert, men nu orkar jag inte göra nånting med datorn. Man borde egenligen hålla på lite mer med PS, vore roligt att kunna det bra, man kan göra så himla fina saker. Nu ska jag försöka städa övervåningen innan jag ger mig i kast med vardagsrummet.
Is this destiny? I don't know yet.
När vet jag? Hur länge måste jag vänta? Blir det inte bättre än såhär?