Cillans liv version 24

Då var vi hemma från gällivare, inte så oväntat. Allt gick bra där, fick ligga 2 timmar och göra en CTG kurva vilket var rena döden för mina höfter, har knappt kunnat gå på resten av dagen. Sen gjorde läkaren ett ultraljud och viktskattning. Han sa att den har det så bra där inne. Och väger ungefär 4300gram. Jag svimmade lite inombords även fast jag visste att det inte skulle vara en så liten bebis, får trösta mig med att den håller sig under 5 kilos strecket. Dom ville inte sätta igång mig ännu eftersom jag gått 14 dagar över tiden först imorgon, och helst vill dom ju att det ska komma igång av sig själv. Så vi orkade inte stanna på patienthotellet hela helgen så vi åkte hem istället. Men nästa gång åker jag inte hem, då stannar jag där till ungen är ute! Så nu blir det med största sannolikhet en marsbaby, men det gör inte mig nåt, jag kanske till och med får skylla mig själv, för jag har hela tiden sagt att jag ska försöka få barn i mars, för det är så smart att ha alla född i samma månad.

Vi åkte hem och sov när vi kom hem, ska hämta hundarna strax. Saknade redan alla djuren fast vi inte ens var borta i 12 timmar, hur ska detta gå? Dessutom jobbar mamma och pappa jätte mycket nästa vecka, och mina små vovvsingar är inte van att vara ensamma så länge. Har skämt bort dom lite. Det eviga dåliga samvetet. Jag måste försöka tänka att jag kommer vara hemma med dom länge länge sen, att dom överlever att vara ensamma 9 timmar i några dagar. Och mina små kattisar, hur ska det gå för dom?

Kom ut nu lilla knubbsäl!