Cillans liv version 24

Ibland förvånas man av folks trångsynthet. Kan man verkligen vara så ovillig att ändra på sig? Att erkänna att man har fel? Man förlorar så mycket på det, fast det kanske dom inte ser. Jag kan vara snabb på att döma folk, men allt som oftast visar det sig att första intrycket verkligen inte säger allt, om ens något. Alla är värd en andra chans, alla kan förändras, och det är inte alltid man ser vilken fin människa man verkligen stött på vid första anblicken. Jag har inga problem med att erkänna att jag har fel. Alla kan ha fel. Man kan inte bete sig hur som helst bara för att vinna så mycket själv på det som möjligt. Man måste också räkna in hur andra känner och mår tack vare ens agerande. Man kan inte vara så självupptagen att man låter andra lida bara för att få sin vilja igenom, speciellt inte när det inte ens är upp till en själv. Ibland måste man helt enkelt acceptera att saker är som dom är, och bara försöka göra det bästa av situationen. Jag tycker inte man ska tycka illa om någon man inte ens känner, och inte ens försökt lära känna. Ibland måste man lyssna, och verkligen försöka förstå, och vara öppen för andras känslor och tänkar. Man kan ju inte alltid förstå hur andra känner, men man måste åtminstone kunna förstå att dom kan känna så. Man måste tro på att folk inte alltid vill en illa.

_{I can't stand to fly, I'm not that naive,
I'm just out to find the better part of me.}

_{I wish that I could cry, fall upon my knees,
find a way to lie about a home I'll never see.
It may sound absurd but don't be naive,
even heroes have the right to bleed.}

_{I may be disturbed but wont you concede,
even heroes have the right to dream.
And it's not easy to be me.}

_{You can all sleep sound tonight,
I'm not crazy or anything.}

_{I can't stand to fly, I'm not that naive.
Looking for special things, inside of me.}

_{It's not easy to be me...}