Inga pengar!
Är så fruktansvärt irriterad, än en gång så har man inte fått pengarna i tid. Vad fan tror dom egentligen där? Att inte vi också har räkningar att betala? Men det är TYVÄRR ingenting dom kan göra, bla bla bla. Men vad ska man göra då om man har 300 kr kvar på kontot i slutet av månaden och så får man inte pengar förrän i mitten av december, bara för att dom är underbemannade just nu. ANSTÄLL MER FOLK DÅ! Jag tror knappast dom hade varit lika accepterande om deras löner inte hade blivit utbetalda. Man blir så trött på sån skit. Jag behöver pengar, det är ju bara så.
Problemet med att flytta.
56 timmar jobb kvar den här veckan, sen är ledigveckan här.
Jag ser inget slut på alla dessa kartonger och saker överallt. Jag vill ha uppackat, jag vill ha städat, jag vill ha fint- NU. Men man hinner ju aldrig. Och vad ska man göra med allt skrot som man aldrig använt, men det inte känns som man kan slänga eftersom man betalt pengar för det, även om man nu inte använt det nånsin, och inte vill ha kvar heller?
Nästa vecka tänkte ju jag baka lite och sätta upp lite julgardiner, men jag har inte minsta motivation till det just nu med allt skräp som är i säckar och kartonger överallt. Kanske höjs motivationen en aning när mina saker kommer från ikea v. 50. Då kan jag äntligen göra i ordning i datorrummet. Just nu vill jag inte sätta in så mycket saker i det rummet, för då hinner det bli stökigt och rörigt där tills möblerna kommer. Istället trycker jag in saker i andra rum, och då blir det stökigt och rörigt där istället. Jag förstår verkligen inte, när vi flyttade från en etta på 40 kvadrat till en trea på 75 kvadrat så kunde vi ändå fylla den lägenheten från golv till tak, var hade alla saker varit innan? Jag förstår inte var allt kommer ifrån. Nu när vi fyttade från trean till ett hus på sådär 120 kvadrat så är det ändå smockfullt överallt, hela garaget är också fullt av kartonger och saker som vi ännu inte gjort nånting av med. Hur mycket saker har man egentligen? Jag fattar ingenting.
Jag ser inget slut på alla dessa kartonger och saker överallt. Jag vill ha uppackat, jag vill ha städat, jag vill ha fint- NU. Men man hinner ju aldrig. Och vad ska man göra med allt skrot som man aldrig använt, men det inte känns som man kan slänga eftersom man betalt pengar för det, även om man nu inte använt det nånsin, och inte vill ha kvar heller?
Nästa vecka tänkte ju jag baka lite och sätta upp lite julgardiner, men jag har inte minsta motivation till det just nu med allt skräp som är i säckar och kartonger överallt. Kanske höjs motivationen en aning när mina saker kommer från ikea v. 50. Då kan jag äntligen göra i ordning i datorrummet. Just nu vill jag inte sätta in så mycket saker i det rummet, för då hinner det bli stökigt och rörigt där tills möblerna kommer. Istället trycker jag in saker i andra rum, och då blir det stökigt och rörigt där istället. Jag förstår verkligen inte, när vi flyttade från en etta på 40 kvadrat till en trea på 75 kvadrat så kunde vi ändå fylla den lägenheten från golv till tak, var hade alla saker varit innan? Jag förstår inte var allt kommer ifrån. Nu när vi fyttade från trean till ett hus på sådär 120 kvadrat så är det ändå smockfullt överallt, hela garaget är också fullt av kartonger och saker som vi ännu inte gjort nånting av med. Hur mycket saker har man egentligen? Jag fattar ingenting.
Jag går på stigen, som går till Evert.
Var på krogen igår lite sådär spontant. Bestämde kl 22 att vi skulle gå. Vi kom till krogen 00.30, världens kö, äcklig människa bakom i kön. Vi trodde nästan han skulle spy på oss. In på mommas, mycket folk, mest gamlingar. Såg ett av mina på senare tid hatobjekt där. Jag var relativt nykter, hade inte druckit så mycket innan, så fyllan han som försvinna medan vi stod i kön. Nån hade spytt på golvet på toaletten, folk slängde snus till höger och vänster. Man kan säga att jag såg krogen med helt nya ögon, annars brukar jag inte se så mycket alls. Krogen är ganska äckligt. Inte speciellt roligt heller. Jag hatar att dansa. Jag dansar endast vid två tillfällen: 1; När jag är svin full eller 2; När jag är ensam hemma. Man är ju grasiös som en elefant med tre ben och har taktkänsla som en döv get. Fick släpa runt på Terro hela kvällen, hon hängde och klängde och kunde knappt stå. Jag inser ju nu att jag är skyldig min vän Össe ett big fat förlåt för alla gånger hon har tagit hand om mig när vi varit på krogen, men även före och efter. Senare på natten stötte jag på hatobjektet igen, då bestämde jag mig för att utöva dödshotstekniken. Jag gick och ställde mig 30 cm ifrån henne och stirrade på henne så hatiskt man bara kan stirra på nån. Den där jag-skulle-kunna-döda-dig-här-och-nu-på-ett-ont-och-skoningslöst-sätt blicken. Den fungerade effektivt, det dröjde inte många sekunder innan hon började känna sig illa till mods och vågade inte möta min blick. Så försökte hon dra mig därifrån. Där var en käftsmäll nära, tur att jag var nykter. Det finns förtillfället två stycken personer jag hatar så fruktansvärt mycket, av diverse anledningar, och hon är väl den jag hatar mindre av dom två. Den andra är en riktig djurplågare, och det är nåt som inte tolereras för fem öre i min bok. Men i alla fall så snackade jag med kärringen, och visst kan man ju ha lite förståelse för den där patetiska jäveln, och sen vet jag ju att jag får ta det hon säger med en nypa salt, men i stort sett bekräftade hon det jag misstänkte. Och nu känner jag faktiskt att hatet lite runnit ur mig, det som har varit har varit, jag behöver inte ha med människan att göra, men jag behöver inte heller gå runt och hata henne längre. Nu är det bara den värsta kvar, djurplågaren. Hade jag träffat henne på krogen, berusad som man är, hade jag nog inte varit lika skoningsfull. Såg henne och svansen på coop igår, jag klarar inte ens av att möta henne, så mycket hatar jag henne. Stackars Ebba, hon har det nog bättre nu- död, än vad hon nånsin kunde ha hos djurplågaren. [Nä, jag är inte alls bitter..]
Nåja, kvällen flöt på, vi träffade en kille utanför kupolgrillen som hette Roger och han fick följa med och äta med oss. Han verkade vara en trevlig typ. Jag är inte ens bakis, skönt. Men jag kan ändå inte ta mig till mamma och pappa, där skidorna är. Imorgon startar eftermiddagsveckan.
Nåja, kvällen flöt på, vi träffade en kille utanför kupolgrillen som hette Roger och han fick följa med och äta med oss. Han verkade vara en trevlig typ. Jag är inte ens bakis, skönt. Men jag kan ändå inte ta mig till mamma och pappa, där skidorna är. Imorgon startar eftermiddagsveckan.
Grattis till mig
På namnsdagen!
Har åkt skidor med Clinton idag igen. Han är duktig. Jag ramlade bara en gång. Fårse om jag ids åka en sväng imorgon också, jag åker ju inte speciellt långt eftersom Clinton inte får dra så långt, så det är ju inte jobbigt. Men det känns så bökigt på nåt sätt. Imorgon ska jag kanske åka och köpa plast medar till sparken så vi kan åka på skoterspåren med den så han får träna på att dra släde.
Har åkt skidor med Clinton idag igen. Han är duktig. Jag ramlade bara en gång. Fårse om jag ids åka en sväng imorgon också, jag åker ju inte speciellt långt eftersom Clinton inte får dra så långt, så det är ju inte jobbigt. Men det känns så bökigt på nåt sätt. Imorgon ska jag kanske åka och köpa plast medar till sparken så vi kan åka på skoterspåren med den så han får träna på att dra släde.
Plagiat? Jill vs. Shaggy
Hela dagen har dom spelat Jill Johnssons nya låt på radion, Angel of the morning. Och varje gång refrängen är så har jag haft en lite annorlunda text i mitt huvud. Efter jag har hört låten ett antal gånger så kommer jag ju på att det är Shaggys låt Angel jag tänker på, och nu när jag lyssnar på båda så är refrängerna nästan identiska. Varför? Irriterande.
Okej, efter en liten undersökning så verkar det som att angel of the morning egentligen är en gammal låt som Jill gjort en cover på, och som Shaggy har tagit melodin ifrån och gjort om texten. Då vet man det. Plötsligt känns det mycket bättre.
Okej, efter en liten undersökning så verkar det som att angel of the morning egentligen är en gammal låt som Jill gjort en cover på, och som Shaggy har tagit melodin ifrån och gjort om texten. Då vet man det. Plötsligt känns det mycket bättre.
I min ålder är man ju så trött.
Så ligger man ensam här i mörkret och lyssnar på rix fm. Försöker städa, men det går segt. Har ordnat lite i mitt datorrum, får se om resten av sakerna kommer från ikea snart. Snart är ledigveckan slut, hur ska man orka jobba? Om man ändå hade fått bra lön. Har åkt skidor idag. Clinton var riktigt duktig på att dra, han drog bara omkull mig en gång och trasslade in sig ett par gånger, jag behövde bara stå där bakom och susa fram genom vinterlandskapet. Kom kanske en kilometer, sen började det fastna så mycket snö under skidorna (fel valla?) Så jag kunde inte åka mer, knallade resten av vägen. Men nog krävs det ett starkt psyke för att åka skidor med mamma. Det var nog snäppet värre än att handla med shop express med henne, och det gav mig nästan hjärnblödning.
Ledigveckan har börjat.
Borde ha gått och lagt mig för ett tag sen, men istället försökte jag hålla mig vaken en stund till vilket slutade med att jag somnade framför datorn.. Nu kommer jag väl inte kunna sova i natt heller. Sov från 4-7 den här natten. Mina sovrutiner blir så konstiga när jag jobbat natt. Hur ska jag orka med en så lång dag som morgondagen kommer bli om jag inte sover?
50års festen var väl bra förutom ett visst slagsmål.
Ännu en insats för världsfreden
Eller ja, om nu världsfreden hängde på hur många ton järnmalms pellets det produceras per dag. Vilket kanske inte är så troligt kanske. Nu är det bara en natt kvar av min något förkortade nattvecka. De två senaste nätterna har varit riktigt tunga, fullt upp hela tiden. Jag behöver sova. Men icke, imorgon kan jag inte sova för vi har miljoner saker att göra innan festen. Vet knappt vad jag ska ha på mig. Kanske borde kika på det lite idag, om jag orkar... Nä, nu ska jag göra några cd skivor. Kuppari kuppari hoj hoj hoj, sallevalla sallevalla voj voj voj!
Min vän och jag.
Snart drar vi, Össe och jag. När vi snackade här om dagen så tänkte vi att vi kanske skulle rymma och starta ett nytt liv. Och det lät ju som en helt fantastisk idé (men mina idéer brukar ha en tendens att vara fantastiska). Man kan ju inte rymma var som helst när man ska starta ett nytt liv, utan det ska ju helst vara lite exotiskt. Och så slår det mig, NORGE. Men efter ytterligare lite funderingar så inser jag ju ganska snabbt att det kan ju innebära stora problem, vi kan inte språket, vi har inga norska pengar, och hur lätt kan man inte gå vilse i ett helt land fullt av utlänningar och berg? Då kommer jag på en fantastisk idé nr 2 för dagen: ÖLAND, ett ställe som har allt man kan begära, dom pratar svenska, man kan handla med svenska pengar, vi känner ingen där, det är som ett eget litet land med en egen kungafamilj på somrarna. Kan det bli bättre? Näe, tror inte det.
Foundations
Thursday night, everything's fine, except you've got that look in your eye
when I'm tellin' a story and you find it boring, you're thinking of something to say.
You'll go along with it then drop it and humiliate me infront of our friends.
Then I'll use that voice that you find annoyin' and say something like
"Yeah, intelligent input, darlin', why don't you just have another beer then?
Then you'll call me a bitch,
and everyone we're with will be embarrassed,
and I wont give a shit.
My finger tips are holding onto the cracks in our foundation,
and I know that I should let go, but I can't.
And every time we fight I know it's not right,
every time that you're upset and I smile.
I know I should forget, but I can't.
You said I must eat so many lemons, 'cause I am so bitter.
I said
"I'd rather be with your friends mate 'cause they are much fitter."
Yes, it was childish and you got aggressive,
and I must admit that I was a bit scared,
but it gives me thrills to wind you up.
My finger tips are holding onto the cracks in our foundation,
and I know that I should let go, but I can't.
And every time we fight I know it's not right,
every time that you're upset and I smile.
I know I should forget, but I can't.
Your face is pasty 'cause you've gone and got so wasted, what a surprise.
Don't want to look at your face 'cause it's makin' me sick.
You've gone and got sick on my trainers,
I only got these yesterday.
Oh, my gosh, I cannot be bothered with this.
Well, I'll leave you there 'till the mornin',
and I purposely wont turn the heating on
and dear God, I hope I'm not stuck with this one.
Grannfejden, eller nåt sånt.
Jaha, så hinner man knappt flytta in innan man upptäcker att ens grannar är idioter. Våra förra grannar var lite smått jobbiga, när dom parkerade utanför ingången hela tiden, och smällde upp deras bildörrar på våran bil så våran bil fick massa bucklor, men dom var ju annars trevliga. Och nu tänke jag att äntligen slipper man grannarna på det sättet, eftersom man bor i parhus. Men inte då. I veckan när det har snöat så mycket har Clinton varit lös med oss på gården medan vi har plogat, vilket verkar störa grannen (vi inte sitter ihop med) något enormt. Han kom fram och sa att vi brukar inte ha hundar lösa här, för det finns faktiskt en aggressiv hund. Men för det första så var vi helt ensamma ute, ingen annan i sikte, för det andra så var han bara på våran gård, vi såg till att han inte gick nån annanstans, och för det tredje så om det nu hade kommit någon så hade vi självklart satt fast honom. Det är ju inte som att vi släpper ut honom så han får springa fritt. Dessutom är det deras hund som är aggressiv. Och idag förstod jag varför han var så sur över att vi hade ute hundarna, för deras hund står i fönstret och skäller oavbrutet så länge den ser andra hundar. Men då är det väl inte vi som ska ha våra hundar inne, det är väl dom som ska lära sin hund att inte skälla varje gång den ser en annan hund?! Irritationsmoment nummer 2: Vi har köpt en hundgård, och inget rackel som helst utan fabrikstillverkade sektioner som är 100*180cm. Dom står nu lutade mot våran vägg, eftersom det blev vinter, och det är svårt att sätta upp en hundgård då. Vi ringde föreningens ordförande (samma person som vi köpte huset av) och frågade om det var okej att sätta upp en liten hundgård. Och han sa att det är okej bara det kommer se bra ut. En dag senare hade samma jävla granne ringt till honom och klagat för att han sett sektionerna stå där. Varför i helvete då för? Kan man ju undra. Vi har inte satt upp dom, dom står bara lutade mot väggen, han har ju ingen aning om vad vi ska göra med dom, vi kanske bara förvarar dom åt någon annan eller vadsomhelst. Då hade ordföranden sagt att han trodde vi skulle sätta upp ett vanligt staket, eftersom vi pratat om det innan. Så ringer ordföranden till oss och kollar läget, så säger vi att det är en hundgård och var den ska stå. Fortfarande är det inget problem, men han säger att vi kan ju prata med grannarna innan för säkerhetsskull. Grann-jäveln vill alltså inte att vi ska ha våra hundar lös, men han vill heller inte att vi ska ha en hundgård, eller staket, PÅ VÅRAN EGEN GÅRD! Jag fattar verkligen inte hur man ens orkar hålla på och klaga på allting, det är ju inte som att något av det kommer störa honom på något sätt. Och att han ens kan med att ringa och klaga på något som inte ens finns ännu, utan nåt som bara står lutat mot vårat garage. Helt ofattbart! Ska jag också ringa och klaga om jag ser att nån har lite virke på gården, för vad ska dom bygga? Tänk om det stör mig på något sätt?! Suck. Jävla jubel IDIOT!
40 arbetstimmar kvar.
Nu börjar det dra ihop sig, inte länge kvar tills jag måste åka till jobbet. Blev ledig i helg iallafall, vilket känns för jävligt skönt. Bara 5 nätter alltså. Sen är det 50 års fest på lördag som jag lovat hjälpa till på. Stå i baren, det kan nog bli kul.. Kanske man skulle ställa upp som skjuts och tjäna en hacka samtidigt? Tål att funderas på. God mat blir det också, ripa. Har även lovat fixa lite cd skivor. Fem nätter kvar. Fem nätter. Kommer jag överleva? B är sjukskriven, vilket känns skönt för mig för då tar han hand om hundarna medan jag sover. Nu ska jag gå och se om jag kan få nå fart på honom, det här är inget vilohem för latmaskar. Lite förkyldning har ingen dött av.
I'm not that girl
don't dream too far
don't lose sight of who you are
don't remember that rush of joy
every so often we long to steal
to the land of what-might-have-been
but that doesn't soften the ache we feel
when reality sets back in
don't wish
don't start
wishing only wounds the heart
he could be that boy ♥
I'm not that girl
Vilddjuren
Ruffsan och Clinton på morgon promenaden.
Clinton härjar i diket medan vi plogar snön dit. Ett under att jag fick en bild på honom där han inte är helt utsmetad på hela bilden. I morse stod som så fint uppställda bredvid varandra, så tänkte jag ta en bild, och innan jag hunnit trycka ner knappen blev det såhär (Snacka om att få från 0 till 100 på två sekunder):
Han riktigt farlig ut, Ruffsan kom knappt med på bilden, bara lite av svansen och örat. Att dom inte kan stå still en enda sekund utan att börja busa.
Å de då va
Nu har jag kommit ur det, deppigheten alltså. Eller ja, det finns ju alltid en viss grund deppighet. Men just den deppigheten jag skrev om för några dagar sen har i stort sett gått över. Kulis är helt okej. Jag trivs där, jag har en bra handledare, dagarna går fort, det är inte så att jag känner att jag inte vill gå dit. Men ändå så känner jag att det där inte är riktigt min grej. Jag gillade anrikningen, jag kan inte förklara varför jag gillar det mer, men jag bara gör det. Trots att vi inte hade någon handledare och massa sånt. Det kanske är så att jag tycker att anrikningen är en mycket mer intressant process. Ja, jag vet inte. Man får väl se var man hamnar.
Jobbar natt nästa vecka, vilket har framkallat en viss ångest hos mig. Jag hatar att jobba natt, en veckas konstant illamående, fruktansvärd trötthet och hunger. Jag mår illa för att jag är trött, jag kan inte äta för att jag mår illa, jag blir ännu mer trött av att inte äta. Det jag äter på en dag är en macka på natten och fil och flingor när jag vaknar på eftermiddagen. Jag sover från 7-16 sen är jag vaken och äter, sen är jag så trött så jag måste vila innan jobbet sådär mellan 18-20. Sen vid 21 åker jag igen. Inte roligt. Speciellt inte när man vet att hundarna blir lidande. Det är jobbigt när man är trött och inte orkar med dom lika mycket som man borde. Och min stubin är inte speciellt lång när jag är trött. Just nu behövs det en lååååååååååååååååååååååååååååång stubin med Clinton. Han är helt omöjlig. Blir jag arg på honom så får jag dåligt samvete för han är ju faktiskt världens finaste kille. Man smälter när han kollar på en med hans mörkbruna ögon, och ser lite sådär ledsen och oförstående ut. Mattes lilla gubbe.
Snön har kommit, säkert en halvmeter sen igår. Har skottat gården 4 gånger. Det är ganska skönt att vara ute och ploga, skönt väder, ingen tung snö. Clinton busar i snön. Han vägrade gå in idag. Husse fick bära honom. Det är inte lätt, han väger ju ändå kring 30 kg nu.
Jobbar natt nästa vecka, vilket har framkallat en viss ångest hos mig. Jag hatar att jobba natt, en veckas konstant illamående, fruktansvärd trötthet och hunger. Jag mår illa för att jag är trött, jag kan inte äta för att jag mår illa, jag blir ännu mer trött av att inte äta. Det jag äter på en dag är en macka på natten och fil och flingor när jag vaknar på eftermiddagen. Jag sover från 7-16 sen är jag vaken och äter, sen är jag så trött så jag måste vila innan jobbet sådär mellan 18-20. Sen vid 21 åker jag igen. Inte roligt. Speciellt inte när man vet att hundarna blir lidande. Det är jobbigt när man är trött och inte orkar med dom lika mycket som man borde. Och min stubin är inte speciellt lång när jag är trött. Just nu behövs det en lååååååååååååååååååååååååååååång stubin med Clinton. Han är helt omöjlig. Blir jag arg på honom så får jag dåligt samvete för han är ju faktiskt världens finaste kille. Man smälter när han kollar på en med hans mörkbruna ögon, och ser lite sådär ledsen och oförstående ut. Mattes lilla gubbe.
Snön har kommit, säkert en halvmeter sen igår. Har skottat gården 4 gånger. Det är ganska skönt att vara ute och ploga, skönt väder, ingen tung snö. Clinton busar i snön. Han vägrade gå in idag. Husse fick bära honom. Det är inte lätt, han väger ju ändå kring 30 kg nu.
En deppig dag.
Det gick bra. första dagen på kulis. Men jag är så fruktansvärt less. Less på att inte ha ett jobb, less på att gå skola, less på att ha praktik, less på att inte få pengar, less på att vara tvungen att vara på en annan praktikplats trots att jag trivdes så bra på den förra, less på att inte veta vad som kommer att hända, less på att inte tillhöra något. Jag längtar så tills jag får gå till mitt eget jobb, som jag förhoppningsvis trivs med, men arbetskompisar jag trivs med, lära mig saker på riktigt, göra själv och veta att där kommer jag stanna, veta att jag får en bra lön på kontot varje månad. Jag vill känna mig trygg, inte leva i ovisshet. Jag vill inte känna mig överflödig, utan behövd. Jag är duktig, jag kan vara duktig, jag vill visa att jag kan, inte bara springa efter någon annan hela tiden som nåt annat plåster.
Men mest av allt vill jag nog känna mig trygg i mig själv. Trivas med mig själv. Vara nöjd över mig själv. Sluta tänk Cecilia [det har aldrig hjälpt förut]!
Men mest av allt vill jag nog känna mig trygg i mig själv. Trivas med mig själv. Vara nöjd över mig själv. Sluta tänk Cecilia [det har aldrig hjälpt förut]!
Kulis om 12 timmar.
Då var även denna ledigvecka slut. Jag trodde jag skulle vara relativt utvilad efter en veckas ledighet, men icke då. Har stigit upp vid 6 och hållt på och fixa här hemma och i lägenheten ända till 23 tiden, varje dag. Så idag är jag mycket mer trött än vad jag var i början på veckan. I onsdags lämnade vi in nycklarna till lägenheten, i tisdags var vi till banken och snackade lite. Så allt sånt är klart, nu är det bara att få i ordning här med. Snön har kommit, det är kallt. Jag vill ha en spark. Jag ska få en spark säger B. Jag vill ha ett par skidor också. Kanske jag får det i julklapp, jag tycker jag varit ganska snäll i år. Men det kan bli svårt och övertyga alla andra om det.