Bokrea

Dagen började med att Mr Clinton spydde upp en stor hög med svart plast och lite skumgummi. Inte konstigt att han är dålig i magen så mycket konstigt som han tuggar i sig. Han fick busa med Qendra efter jag och syrran varit på bokrean. Där köpte jag ännu en hundsjukdomsbok (bara den 345:e i samlingen), en annan hundbok, en deckare (som jag förmodligen inte kommer läsa trots att den verkar bra) och en stjärnbok till min sambo. Jag borde köpt agilityboken. Kanske gör det imorgon. Snart är det dags för kvällspromenaden, men jag har ingen lust överhuvudtaget att bege mig ut i kylan. Jag HATAR kvällsrastningarna på vintern! Funderar på om jag skulle baka nåt, men jag vet inte vad det skulle vara. Nånå.

Livet går inte dit jag har planerat att gå

Idag fick jag jobb, visserligen bara en månad till att börja med, och verkligen inte på det stället jag trodde jag skulle få jobb. Men det är ett jobb, och riktig lön och riktiga arbetskamrater som jag trivs bra med. Inga skyddskläder, inget säkerheten först, inga tunga mek jobb eller att spola slig i timtal, inte jobba natt (tacka gud för det), inga långa helgskift, inte behöva stiga upp kl 5 på morgonen på förmiddagsveckorna, inget skoter snack (även det en sak att vara tacksam för) och inga långa timmar i fikarummet. Nä, jag ska spendera min kommande tid i glittret och glamouren på ett kontor. Jag är inte glad! Eller jag är väldigt glad och tacksam för att jag fick jobbet, ett jobb är alltid ett jobb. Men lönen suger, arbetsuppgifterna är enformiga och det är inget jobb jag skulle vilja ha i längden. Men just nu är det perfekt. I brist på annat. Jag gillar att jobba i verken, jag trivs där hur bra som helst, jag vet att det är där jag vill jobba, och kommer jobba. Bara inte just nu. Ska till AF imorgon. Och på bokrean så klart!

image118 
Till sommaren, förhoppningsvis tidigare, är det det här som gäller igen.


Grattis Clinton på 1års dagen!

image53 Clinton 7 veckor gammal.

image116
1 år.

I never knew it was you who was breaking my heart.

Yes, the heart can hallucinate
when it's completely starved for love.
It can even turn monsters into angels from above.

En hund i trotsåldern

Det bara snöar och snöar. Visserligen gillar jag snö, men varför snöar det alltid när jag är ensam hemma så jag måste ploga gården själv? Clinton var helt omöjlig idag på morgonpromenaden, han lyssnade ingenting, och vad jag än sa så gjorde han tvärtom. Efter att ha jagat honom ett tag så gav jag upp, vände och gick hemåt. Efter en LÅNG stund kom han, och då gick han jätte fint resten av vägen. Han har börjat rymma också, då och då kommer han och tittar så han fortfarande ser mig, men han kommer inte. Gömmer jag mig så får han ju lite panik och måste leta upp mig, synd bara att det inte är så himla lätt att gömma sig nu. Kliver man en enda cm utanför skoterspåret har man ju snö upp till midjan, och dessutom finns det inget att gömma sig bakom, nån liten dvärgbjörk eller buske räcker ju inte. Nu ska jag nog sätta mig och kolla en film.

Mitt forna jag

Sitter och läser gamla dagboksinlägg. Jag känner mig ganska vilsen när jag läser. Alla starka känslor man hade då om det ena och det andra har bara tynat bort och så sitter man här med ingenting. Inget är bra, inget är dåligt. Inga känslostormar, inget hat, aldrig mer krälar man på botten eller lever uppe i det blå. Kvar blir då en ganska grå och tråkig medel väg. Kanske är det meningen att livet ska vara mer dramatiskt när man är 17 år. Kanske är det att växa upp att inse att allting är inte svart eller vitt, på liv eller död. Jag kan inte förneka att jag mådde dåligt under gymnasiet. Jag försöker låta bli att ifrågasätta mina känslor jag hade då. För det jag kände då, det var på riktigt, i min värld just där och då var det på riktigt. Det värsta som fanns var folk som ifrågasatte mig. Visst har inte livet som tonåring alltid varit lätt, det har faktiskt varit ganska jobbigt och svårt för mig, men det var ju inte heller helt fruktansvärt, jag har alltid haft min familj och mina vänner. Alla har väl sina problem. Det är ganska roligt egentligen att ha kvar dagboksinlägg från 2000 och framåt, varje dag skrev jag. Då och då går jag tillbaka och läser vad jag gjorde idag för några år sen. Ibland kan man undra om jag fortfarande är jag eller om jag tappade bort mig själv någonstans efter vägen. Jag lever inte längre i hopplöshetens land.

Kom ihåg


image115

Jag kan nog ringa till dig och vi kan -
bara tala lite grann, om allt som har hänt,
om alla dom vi känner,
om allt som man tänker
som bästa vänner.


Någonting för länge sen.

Lite sorgsenhet regnade över mig idag när jag tänkte på det som varit, och varför det var tvungen att sluta som det gjorde. Egentligen så undrar jag varför det överhuvudtaget blev som det blev. Var allting bara ett spel? Var vi aldrig på riktigt vänner? Det kanske bara var en nödlösning. Det är väl frågor jag aldrig kommer få svar på. Det är över 4 år sen, mycket händer på 4 år, våran sk vänskap varade inte ens så länge. Kanske dags att lägga locket på.

Det är skrattretande egentligen hur omogen man var när man var 18 år.


Shift+Delete

Well, well, well. Tänkte skriva att det var torsdag idag, men det hade ju varit en lögn ser jag nu när jag tittar på mobilen. Man blir så förvirrad av att bara gå hemma, och den här veckan har jag ingen bil heller så jag kommer ingenstans heller. Jag har varit duktig på städfronten den här veckan, städat och donat varje dag. Igår strök jag gardiner i flera timmar. Idag borde jag ta tag i katastrofområde nr 1; tvättstugan. Min kära sambo har det som nåt slags förvaringsutrymme för lite allt möjligt, och efter att tvättmaskinen var sönder (men egentligen inte) så har tvätten samlats på hög där inne, och till resultat av det så kommer man knappt in där längre. Får se hur det blir, jag kanske pysslar med nåt annat istället. Igår fick B veta att han fick det där nya jobbet, så han ringde sin chef och sa upp sig. Det ska bli intressant och se hur det här utvecklar sig. Det blir nog bra, det är bara jag som har skräck för att som har med förändring att göra.

Spya

När jag vaknade i morse hade Clinton spytt ner hela sovrummet, tillslut hade han spytt upp en stor gräsboll. Hur har han fått tag i gräs den här årstiden? Så det var bara att börja torka. Sen efter frukosten så började Trassel spy, han spydde ner hundarnas bädd, en matta, och på golvet i vardagsrummet och hallen, tillslut spydde han upp en hårboll. YUÄCK! Äckel djur! Direkt efter han spytt upp hårbollen går han och sätter sig och käkar på min plastblomma. Så roligt man kan ha ibland. Nu sover dom iallafall så det är äntligen lungt och skönt här.

Tapetproblem

Var skönt väder idag faktiskt, fast det stod 10 minus på termometern. Jag och hundarna var ute över en timma och busade. Clinton hittade en "pinne" som jag höll på att slänga ut i snön så han kunde hämta den. Pinnen var två meter lång och snarare ett mindre träd än en pinne. Nu har jag ätit frukost och ska snart fortsätta med min städning, har inte så mycket kvar. Igår var jag och mamma och tittade på tapeter, i vår ska vi tapetsera om hall, och i princip hela övervåningen, men jag hittade inget jag egentligen kände för. Får väl fortsätta leta vid ett senare tillfälle. Tråkigt att vi måste tapetsera om gästrummet för jag gillar tapeterna där, men dom som bodde här innan har inte gjort något som helst underarbete, så det ser fruktansvärt ut, samma sak med sovrummet, men där är det mörka tapeter och solen lyser inte in på samma sätt, så det syns inte lika bra där. Tråkigt när man flyttar in och upptäcker att varenda rum dom renoverat är egentligen bara fuskbygge, och så länge man inte tittar så noga så ser det ganska bra ut. Tur att vi har någon som kan hjälpa oss tapetsera och lägga nytt golv i hall och kök. Hoppas dom kommer hit i april nu bara.


Talibanen och den gravida gospelsångerskan!

image109image110
Jag utklädd som taliban och Össe som gravid gospelsångerska, Halloween 2002.

Hur mycket har jag inte fått utstå med dig Össe? Och hur mycket har inte du fått utstå med mig? Minns du lågstadiet Össe? Minns du hur irriterande och jobbig jag tyckte du var då? Men förstås, det ligger ju en viss sanning i det ännu- såhär 15 år senare. Össe ville bli lucia- och så blev hon det! Sämsta lucian of all times, tyckte jag då. Men så bönade jag och bad om att du skulle börja i min klass på högstadiet, för att jag skulle ha någon att åka buss med. Högstadiet var skrämmande, men jag hade ju dig- och från den stunden- min allra bästa vän. Som inte tvekar innan du går mig på nerverna, som alltid säger vad du tycker oavsett om jag vill höra det eller inte. Den bästa vän som ringer bara för att säga hej, och sen talar oavbrutet i två timmar. Vi har inte löst många världsproblem du och jag, men vi har då haft vår beskärda del av vilda diskussioner. Det är tråkigt att vi nästan aldrig kan ses mer. Du har ditt liv och jag har mitt, 150 mil ifrån varandra. Jag kan inte längre gå dom där metrarna mellan våra hus iförd pyjamas och pumbatofflor för att hälsa på, och allt som oftast somna på din säng och dregla på din kudde medan du höll på med annat. Vi har inte kunnat förstå oss på varandra. Du kunde inte föreställa dig hur jag kände då när jag fick panikångest i skolan, men du sa "kom och sätt dig här, du kan vara med på våran lektion", eller när jag stod där i ditt rum med blodiga armar och så mycket ångest så jag knappt visste vad jag skulle ta mig till, du sa inget, du bara fanns där- som du alltid funnits där och än en gång hade du räddat mig, bedövat min sorgsna själ. Även om saker och ting inte alls är så dramatiska längre, så vet jag att jag kan berätta vad som helst för dig, och vi låtsas iallafall som om du lyssnar. Med det här vill jag egenligen säga att jag tycker du ska flytta hem Össe, jag gillar inte det här med långdistansförhållande, jag behöver irritera mig på dig IRL.
image111image112
Den gamla goda tiden. [Våra initialer finns fortarande inristade vid grillplatsen.]

12.55

Självklart så har det varit jätte fint väder ända sen jag kom hem. Har pratat med min kära kusin ett tag och nu ska jag fortsätta storstädningen jag påbörjade igår. Det är ganska roligt att städa när man väl sätter igång. Nu ska jag bara surfa in på rixfm och sätta igång webbradion så jag har nåt att lyssna på. Tjingeling.


Dagens första misstag

När jag vaknade så var det strålande sol och en klarblå himmel ute. Jag kände mig ganska pigg och kom på den smarta idén att jag ska åka skidor med hundarna nu på morgonen. På med kläder och skidor sen gick vi mot skoterspåret. Det blev en härlig skidtur i det vackra vädret- hade man kunnat önska! Istället stapplade jag runt där på bakhala jävla skidor och för stora pjäxor, så fort vi kommit på skoterspåret gick solen i moln och det blev världens storm. Så där i den iskalla stormen svor jag åt mig själv i 40 minuter, sen när vi var 50 meter hemifrån slutade det storma och solen kom fram igen. Why does it always rain on me?

Storstädning

Nu har jag spenderat de två sista timmarna städandes. Jag fick en smärre chock när jag såg mattan i mitt rum och i vardagsummet, så äckligt mycket hund och katthår!! Dessutom går inte nån av dom in i tvättmaskinen. Måste ringa mormor, dom har grovtvättstuga i hennes hus. Jag har plockat isär kattställningen som inte används utan också bara samlar hår, och skruvat upp bara den översta delen vid deras matskål. Har dammsugit och plockat, men jag har ju som ett antal projekt samtidigt i olika delar av huset så det blir himla massa springande fram och tillbaka. Om några timmar kommer B hem, kanske får man lite hjälp då.


Ett äkta Samojed Smile!

image108
Clinton är nöjd att han får vara ute och busa i det fina vädret!

Carola till Kiruna

Ja kära nån, mitt livs idol CAROLA gick inte vidare till final. Istället kommer hon hit, till andra chansen. Arena Arctica. Jag kommer ihåg när jag var där och lyssnade på Carola sist, det måste vara länge sen, säkert 15 år sen. Efter det var jag och lyssnade på henne i kyrkan en gång, jag satt längst fram. Hon tog mig i hand, jag svor att jag aldrig skulle tvätta min hand igen- men det har jag ju naturligtvis gjort. Mycket får man säga om Carola, men jag tycker hon fortfarande är en jävel på att sjunga. Hon och Andreas och Sanna var de enda artister under gårdagens melodifestival som höll någon slags klass. Mycket av det andra var ren skit! Japp, så är det.


Pyssla

Idag har vi påbörjat och avslutat lite projekt. Har börjat göra pärlplattor, just nu gör jag skyltar som ska hänga över hundarnas lilla krypin under trappen. Väldigt tjusigt blir det. Men oäkta hälft har gjort några andra figurer. Vi har även nästan avklarat projektet "rädda garaget". Garaget som svämmade över av saker är nästan helt rensat och allt är i ordning och uppstaplat eller upphängt, nu är det bara massor som ska köras till tippen. Sen har vi ätit min goda kycklingrätt jag lagade igår. Snart är det melodifestivalen, hoppas det är bättre låtar den här veckan. Har även laddat ner IKEA home planner och suttit och byggt ihop det kök vi förhoppningsvis kommer beställa till sommaren.

Att lura en vänlig själ

Då har man lyckats igen, att lura en vänlig själ (i det här fallet min käre sambo) att gå ut med hundarna i den iskalla stormen. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades, jag hade aldrig själv gått med på det. Jag måste vara bra på att manipulera folk ändå. Vet inte om det klassas som en bra egenskap. Men jag är nöjd, jag slapp gå ut med hundarna i stormen. Nu ska jag ta fram lite tårta som vi ska fika när han kommer tillbaka. Jag kan vara snäll ibland också, det är bara det att det sitter långt inne.

Ooooh- nu fick jag mail av Dr Kärlek! Vem är det och vad vill han?


Ett Troll på Alla Hjärtans Dag

image107
Trollet är skeptisk- mycket skeptisk till det här med att fira alla hjärtans dag!

Inte vara sjuk

image106

Det gör så ont i hjärtat när jag ser att min lilla snöklimp inte mår riktigt bra. Det som brukar vara full rulle här från morgon till kväll. Nu ser han så ledsen ut hela tiden. Han vill mest vara ute eller ligga i sängen och sova. Inte får han vara ute och springa lös desto mer heller, eftersom vi vill att han ska bli frisk. Vi tror det var kennelhosta då, när han var sådär rosslig och konstig, men det gick som över, men nu är han istället snorig och hängig. Hoppas det går över snart, jag vill ha tillbaka min lilla duracell vovve.

Samtal från helvetet

Någon nytta har jag gjort idag. Nu sökte jag äntligen de där två jobben jag tänkt söka i snart två veckor. Helt fantastiskt vad lite tristess kan göra.

Skatan ringde för ett tag sen. Bara jag hemma så jag var tvungen att svara. Usch!

Jag har även blivit terroriserad av telia de senaste dagarna, dom ringer hur många gånger om dan som helst. Jag vet vad dom vill. Dom vill erbjuda mig 200 kr i en samtalspott om jag binder mig till dom i 24 månader, när mitt abonnemang går ut i mars. Jo, jag tackar jag. Verkligen generöst! Första gången så sa jag att jag ska tänka på det. Nu svarar jag inte när dom ringer, bara ibland, då låter jag dom prata ett tag sen så säger jag att jag är väldigt upptagen och kan inte prata just nu. 200 spänn för 24 månader, det är det knappast värt! Tönt-telia!

Internet har tagit slut

Jag har läst alla bloggar jag brukar, även några nya, varit inne på alla sidor jag brukar besöka. Letat lite om det ena och det andra. Nu har jag ingenting att göra. Eller jag har massor att göra, men jag har inget mer att göra på internet. Jag hatar när det blir så, vissa dagar kan man knappt slita sig från datorn för det är så mycket man ska läsa och kolla, och dagar som denna är det inget. Trist. Tur att jag är så kul! Aa just det...


Storm och städning, inte två favoriter direkt

image105

Det var fint väder i morse, sen blev det världens snöstorm under dagen, man såg knappt handen framför sig. Intervjun hade gått bra för B. Jag var nog mer nervös än honom. Vi skickade ett alla hjärtans dag paket till Sanna idag också. Borde städa, lovade att städa idag eftersom B jobbar övertid. Kanske jag börjar om ett tag. Så måste jag ut med hundarna om ett tag också, kan inte påstå att jag är speciellt sugen att bege mig ut i stormen. Vi har bestämt att vi ska ta det lite lungt med Clinton några dagar nu, han verkar inte må helt bra, ser lite hängig ut. Så inget bus med Ginza och Qendra. Jag tror det är markad ihelg, den ska vi gå på med honom, han behöver lite social träning. Jag hoppas att han en dag ska helt obrydd kunna befinna sig bland människor och hundar. Inte bli helt vild och tokig av glädje.

I mitt paradis

image103


En vacker vit vinterdag, 8 minus, strålande sol och snön glittrar. Allt är så tyst och fridfullt. Luften är klar och kall, och jag undrar hur jag någonsin kunde flytta härifrån.

image104

Mina frisörkunskaper

B ska på jobbintervju imorgon. Snäll som man är så erbjöd jag mig att klippa honom.

Jag klipper klipper. Känner mig ganska nöjd. Visserligen blir det bara kortare och kortare eftersom jag råkar göra fel här och var. Men jag insisterar på att göra en slags frisyr iallafall.

När jag äntligen tycker att jag är klar ställer sig B framför spegeln och säger (eller snarare skriker) något upprört;
VAD ÄR DET HÄR?!
Jag: Okej.. Du upptäckte det..
B: Vadå UPPTÄCKTE?! Vad har du gjort?!
Jag: Jag körde bara lite på free hand.
B: NU FÅR DU FIXA DET HÄR, JAG SKA JU PÅ INTERVJU IMORGON!
Jag: *Suck* Jaa jaaaaa!
B: Nästa gång går jag till nån Abdullah och betalar 150 spänn!
Jag: Men du fick ju iallafall ingen svamp-frisyr.
B: Nä, det förstås.

Det hela slutar med att jag måste raka allt med 9mm. Alla nöjda och glada, typ.

Med lite betänketid

Det finns saker man drömmer om och hoppas på. Det finns saker som skulle förändra hela ens värld. En värld som just nu kanske inte skulle klara av en förändring. Eller man kanske bara är rädd för den förändringen. Men ändå hoppas man, lite, lite. Vänjer sig vid tanken. Sen så blir det helt plötsligt inte så, och man återgår till det gamla vanliga. Sitt trista- men trygga- gamla liv. Det känns tomt.

När man tror att det börjar bli bättre

Jag blir ta mig fan galen! Feber- IGEN! Räcker det inte med en vecka? Jag hann vara relativt frisk i 2 dagar. Nu har jag ont i kroppen igen och febern kommer krypandes. Jag vill inte vara sjuk mer. Jag vill vara pigg och frisk! Kanske går över till imorgon. Ska kissa hundarna nu, sen ska vi sova.

En trött hund

Var på IKEA igår, det är ganska tungt ändå att åka fram och tillbaka på en dag, det blir ju nästan 80 mil. Moster fick äran att vara hundvakt. Clinton fick först busa med Diesel jätte mycket, men det blev han inte så trött av. Sen var Moster och Agneta upp till luossabacken och lät alla 6 hundar springa där. Ruffsan sprang inte så mycket förstås, hon har ju blivit världens pensionär, hon kör mer Ferdinand stuket. Clinton däremot hade härjat som aldrig förr, han följde med de andra hundarna som var på ripjakt uppe på berget. Han hade knappt orkat tillbaka till bilen. När moster kom hit med dom när jag kommit hem verkade han inte speciellt trött, han lekte med sin nya fotboll, tuggade på sitt nya gigantiska ben. Men i morse vaknade jag 11, blev förvånad att Clinton inte väckt mig. Han väcker mig alltid annars ganska precis 9.00. Jag ropade på honom, men varje gång jag ropade vände han bara på sig och fortsatte sova. Kl 12 fick jag äntligen liv i honom, då gick vi ut. Det har varit en lugn dag idag. Det var skönt faktiskt.

På måndag måste jag göra en sak som jag skjutit upp lite väl länge. Suck. Det känns onödigt. Men det är väl lika bra.

image102
Clinton i snön.

Nya hyss

Får se om det blir att åka till ikea den här veckan, förra veckan blev det inte av, mamma var sjuk, och nu har jag varit sjuk sen i torsdags så jag blir förhoppningsvis bättre snart. Har ett presentkort på 700kr, men om jag känner mig rätt så räcker det ingenstans. Har redan hittat saker för flera tusen på ikea.se.

Idag fick jag mitt paket från CDON, House M.D. säsong 2, endast 179kr.

Igår hjälpte mig Clinton med mitt projekt att klä om gungstolen, gungstolen har stått här i två månader och ännu har det inte blivit nåt gjort. Eller jag lossade faktiskt dynan förra veckan för att se hur det såg ut undertill. Men han hade gnagat upp tyget på ena armstödet och dragit ut all skumgummi stoppning. Han är en gudagåva den där Clinton ibland. Jag tror jag ska lägga ner gungstolsprojektet helt, det är för mycket att göra, såg att en av medarna (eller vad det nu heter) var sprucken och en pinne hade lossnat.

Clinton har nästan blivit bannlyst hos mamma och pappa. Varje gång vi är där så hittar han på hyss, idag hade han tuggat lite på mammas ena pjäxa och rivit sönder kartongen som bajspåsarna ligger i. Men han blir ju så ledsen när han måste vara i hallen medan hans polare får vara i köket. Det är Gangster som bestämt att det ska vara så.


Inget bus i vårat hus- tack!

Det finns inget bättre än att få ligga kvar i sängen på morgonen när någon annan får stiga upp och gå till jobbet. Eller i dagens fall gå ut med hundarna. Jag har haft morgon tjänstgöring med hundarna i över två veckor, så det kändes riktigt bra när B klev upp och gick ut med hundarna, och jag låg kvar till 11.40. Febern och förkyldningen verkar inte vilja ge med sig. Kanske beror på att så fort jag känner mig lite piggare så är jag och ränner någonstans. Idag var jag väldigt motvilligt på stan. Men jag var tvungen att inhandla vissa nödvändigheter från apoteket. Så fick man feber igen när man kom hem.

Att vara sjuk är väl inte så jobbigt i sig, men Clinton hittar på hyss hela tiden, dessutom har han varit dålig i magen igen idag (vad fan äter han för nåt egentligen? Igår åt han upp mammas HTH hudlotion, kanske har med det att göra), så jag vet ju inte om han har ont i magen, är varm eller i allmänhet bara har mycket energi. Vilket dåligt samvete man får av det. Man känner sig som en helt värdelös matte. Hoppas jag blir frisk snart. Eller att Clinton blir trött.

Clinton

image101
Clinton min lilla snöboll har de senaste dagarna varit så gullig. Han är alltid gullig, men nu när jag varit sjuk så har han legat i sängen med mig hela tiden, med huvudet i min famn. Han brukar inte annars ligga i sängen, men nu har han knappt velat gå ner därifrån. Vad skulle man göra utan djuren?

Ska ett dödsfall vara nödvändigt innan LKAB lär sig en läxa?

I flera års tid har jag lyssnat på min pappa, om hans berättelser om ras- det ena värre än det andra. Han har varje gång sagt "Det här kan bara sluta illa". Bara de senaste två åren så har det hänt massor med gånger; det kommer stora ras och det är bara ren tur att det inte hänt tidigare, med fler inblandade. Det är inte länge sen som det var ett stort ras i ungefär samma område som nu, men det hände precis i skiftskarven och bara av den anledningen blev ingen skadad. LKAB gör ingenting. För drygt ett år sen så hade det rasat precis framför en lastbil, den hinner knappt bromsa. Det är inte många månader sen pappa berättade om att han och lastaren skulle tillbaka till lastmaskinen efter lunch, lastaren kör först i sin personbil och pappa efter i lastbilen. Pappa möts av ett stort damm moln, taket hade rasat in på vägen. Han ropar över radion till lastaren frågade vilken väg han hade tagit, han sa då att han tagit den vägen. Då har det alltså rasat precis efter honom, men före pappa kom dit, och det skilde bara några sekunder mellan dom. Det hade kunnat gå riktigt illa. Så har det varit så många gånger- riktigt nära. Det har bara varit tur att det inte någon var under när raset kom. Men LKAB verkar blunda. Dessutom skickar dom entreprenörerna till ställen som dom inte vågar skicka sina egna anställda till, för det är så farligt. Min pappa och B har fått vara och köra på ställen som varit avstängda månader på grund av ras risken, men eftersom det fortfarande finns mycket malm där så skickar dom dit entreprenörerna istället. Och skulle dom vägra så är det bara tack och hej, och ta en ett annat företag. Det värsta är att alla dessa ras tystas ner, man skriver om att det inträffat en seismisk händelse. Den här olyckan hade kunnat hända när som helst, och i mycket större utsträckning, det måste LKAB veta och ändå gör dom ingenting. Det enda som betyder något är att få upp malmen. Tjäna pengar. Så länge det går kör dom på. Men nu har dom ögonen på sig, det är bara synd att det ska krävas ett dödsfall för att dom ska skärpa sig. Även över jord är det så, så länge ingenting händer så är det jätte viktigt att tänka på säkerheten. SÄKERHETEN FÖRST! Men om något går sönder, och produktionen stannar, då gäller inga regler längre, bara man får igång allt FORT.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1755165.ab

Stort ras i Kiruna gruvan

Det känns hemskt. Både sambo och pappa jobbar i gruvan. Som tur var jobbar ingen av dom nu, men det är ju inget som säger att det inte kan hända nästa gång när dom är där. Det står på nsd att ett lastbil med förare är fast där nere. Kanske begravd. Det är ingen idé att spekulera, men man kan inte riktigt låta bli heller. Varje dag dom är där nere är jag orolig att det ska hända nåt. Alltid när B inte kommer hem exakt då han brukar komma hem så tänker jag direkt att det har hänt något. Det har varit så mycket ras där nu, det är bara ett under att det hittills inte hänt några allvarliga olyckor den senaste tiden. Jag blir så less på LKAB som alltid skriver "det har inträffat en seismisk händelse", dom får det att låta mycket mindre hemskt än vad det är. Det är livsfarligt.

Stora planer.

I vår har jag tänkt bygga en liten agility bana som jag kan sätta upp på gården i sommar. Jag har redan tänkt ut hur jag ska bygga hindrena på bästa sätt, så jag lätt kan plocka isär sen till vintern och förvara utan att det tar stor plats. Det är så tråkigt att det inte finns någon riktig agilitybana (i bra skick) här i stan. Ruffsan älskar agility och hon är jätte duktig. Det kan nog vara bra för Clinton med att träna lite, han är så stor och klumpig nu, lite agility träning hade nog gjort honom lite smidigare. Dessutom är det bra för deras självförtroende, och det kommer ju situationer i verkliga där det kan varit bra att ha tränat lite agility, trånga passager, gå över smala broar, hängbroar osv.. Förut brukade jag gå på kvällen med Ruffsan till en lekpark med en stege upp till en liten hängbro, som hon fick gå upp för och över då och då. Först tyckte hon såklart att det var obehagligt, men sen sprang hon över där som hon aldrig gjort nåt annat.

Stackars mig..

Josef höll vad han lovade, jag fick mina pengar idag. Man kan lita på Josef.

Jag har blivit sjuk. Jag som nästan aldrig är sjuk. Igår hade jag lite feber, men det var ändå inte så farligt, idag vaknade jag med världens huvudvärk och ont i halsen. Ringde till min syrra och frågade om vi kunde träffas och låta hundarna busa, så jag inte behövde gå så långt med dom. Och det tyckte hon lät som en bra idé.

Hittade ett jobb som jag ska söka. Inte för att jag tror jag får det, men söka kan man ju alltid.

Skönt att det är fredag, det betyder att min hundtjänstgöring är slut för den här veckan.