Cillans liv version 24

I ESC funkar det inte med återanvända artister, åtminstone inte för Sverige. Dom andra länderna måste tro att vi bara har två-tre artister här Carola, Perelli, ja- och kanske ABBA då. Visst Hero är ganska bra, men jag tror faktiskt att Sannas låt hade kommit lite högre än 18:e plats. Det är trist och tragiskt hur schlager Sverige  sätter sig på en pedistal och alltid tror att Sverige ska vara med och slåss om vinsten. Sen var det också extremt hård konkurrens. Den bästa ESC sen 2000 faktiskt. Då var det också såhär mycket bra låtar. Jag tror inte jag hade röstat på Hero även om jag hade kunnat, den var sannerligen inte bäst. Ja, ja, det var det för i år.

Hela veckan har det snöat, men det har väl inte gjort sådär fruktansvärt mycket eftersom jag varit instängt på jobbet nästan hela dagarna. Men idag; Fredag- så har det varit strålande väder. När jag kom hem gick jag ut på baksidan med hundar och katter och började kratta lite, hade lite agility och sök med hundarna. Efter en och en halv timma gick solen i moln och vi gick in. Tror jag bränt mig lite i ansiktet, hela ansiktet känns varmt och svider. Funderar på att gå ut och träna Clinton på att cykla. Ruffsan är jätte duktig på att springa bredvid cykeln, men jag har starka misstankar om att det inte riktigt kommer gå lika lätt med Vilde Bill. I helgen ska vi ut på trehjulingen en sväng också har vi bestämt. Imorgon så är det ESC och jag är ensam i världen. Alla jobbar eller är bortresta, trist.

Ja kära nån, long time no blogg, eller nåt sånt. I veckan har B's föräldrar varit här, hans pappa har tapetserat om halva huset åt oss. Det blev väldigt fint. Jag har mest hållt mig hemifrån. I helg har vi varit hundvakt, och satt tillbaka de flesta lister. I morse vaknade jag med ont i ryggen, vilket ledde till en fruktansvärd smärta i mellangärdet, och jag ringde till mamma och hon sa att det var ett gallanfall. Fick nå dö stark medicin mot det och sov i 6 timmar. Har varit helt drogad. Nu känns det äntligen bättre. Fy fan, det är ju lika bra att dom opererar ut alla inälvor på en, dom ställer ändå bara till besvär. Räckte det inte med magkatarr? Det här med gallan är tydligen ärftligt, mamma fick sitt första gallanfall när hon var 19, moster fick när hon var 17 och min mormor och andra moster har opererat bort gallan. Så framtiden ser ljus ut! Nåja, vad ska man göra. Nu ska jag försöka få i mig nåt att äta. I veckan tänkte jag försöka lägga ut lite bilder på de nytapetserade rummen, om jag orkar ladda kameran.

Ute kan man tro att det är mitt i vintern. Man blir så glad när det är snöstorm när det snart är juni.