Cillans liv version 24

Man blir glad av att stiga upp när solen lyser in, eller egentligen även när inte solen lyser in också, man blir glad av att det bara är ljust ute när man vaknar. Även när man vaknar 6 på morgonen. Det är tråkigt att behöva sitta inne på jobbet, i en helvetes jävla stol som kommer förstöra min rygg, i 8 timmar. När det börjar skymma så försvinner all min energi. Det känns som om lufttillförseln sakta stryps och tillslut vill man bara lägga sig ner. Igår gick jag och la mig kl 20.00, blev förbannad när en telefon försäljare ringde 20.15. Jag svor för mig själv och frågade mig själv om dom jävlarna inte har nåt vett i kroppen som ringer såhär sen när folk har gått och lagt sig. Jag svarade och när jag inte hörde något svar på andra sidan efter 2 sekunder så la jag på. FUCK YOU! Låg och läste min bok en halvtimma sen somnade jag. Jag vill gå och lägga mig nu, jag ville gå och lägga mig för en halvtimma sen. Tack gode gud att det är fredag imorgon. Två månader till, orkar jag? är 100,78 värt det?

Ännu en dag på jobbet har sakta flutit förbi. Påskhelgen var kall men trevlig. Vi var på pimpeltävling, och i husvagnen. Hemma blev det inte mycket gjort. Jag har varit trött idag. Det är konstigt, jag är alltid mer trött i början av veckan än i slutet. Man borde ju vara pigg i början på veckan när man vilat hela helgen. Idag ringde det från LKAB och jag ska börja jobba där i början av juni. Senare än vad jag hade hoppats på, men det var åtminstone ett långt vikariat. Tills dess ska jag väl spendera mina dagar på PF. Det är inte så att jag inte trivs, det är väl mer det att jag känner att jag inte riktigt hör hemma där. Idag är en bra dag. Kanske börjar mitt nya liv just idag. På lördag fyller jag år. Man börjar bli gammal nu. Jag önskade mig en stegräknare och en ny bra skurmopp av mamma och pappa, det måste ju tyda på att man börjar bli gammal. Nu ska jag gå och mingla lite med animalerna och sen ta en promenad med en av hundarna. Tror det blir Ruffsan. Imorgon ska jag på massage. Usch, jag vill inte gå, men enligt min axel så måste jag det.

Idag känns det som om jag varit på jobbet i sju svåra år. Tiden har gått så fruktansvärt sakta, jag har haft världens huvudvärk och jag har varit dö trött. Trodde aldrig dagen skulle ta slut. Alla andra dagar har nästan bara flugit förbi. Så nu känner jag mig inte sådär jätte motiverad att jobba imorgon, men det är ju sista dagen innan den långa och förhoppningsvis sköna påskhelgen. Idag tänkte jag slipa de där garderobsdörrarna, som jag ska måla i helg. Måste dammsuga också och annat trist.

Idag på morgonen skulle jag, på uppdrag av min kära vän Össelainen åka till hennes mormor och lämna ett kort där det stod att dom förlovat sig. När det var gjort åkte jag hem, rev ännu ett valv. Sen började vi med garderoberna; BIG MISTAKE! Under garderoben som stod uppe på en slags regel var ett rör som gick ut från väggen och ner i golvet, som vi inte hade en aning om. När vi väl fått bort båda garderoberna tar jag ett steg bakåt och trampar rakt på en spik som går igenom skon och in i foten. Mindre skönt måste jag säga. Så nu har vi bestämt oss att såga ut för röret i byrån vi ska ha i hallen så inte röret kommer synas, det är det enklaste sättet, annars måste vi börja bygga ut väggen sådär som det verkar som att den varit en gång i tiden. Man blir så less!!

Det är trist och tråkigt att inte Carola och Andreas Johnsson gick vidare till final! Jag röstade flera gånger på dom. Fast jag tycker deras andra låt är bättre än den här. Men det är ju ändå Carola.

Trollet är väldigt missnöjd över att Qendra varit här hela helgen, hon gillar inte alls när det kommer hundar på besök. Helst inte när dom kommer på övervåningen. Hon sitter och vaktar i trappen och vid hennes mat. Trassel verkar inte bry sig speciellt mycket.

I maj 2006 åkte vi till gällivare för att titta på en bil. Det var en gubbe som haft den, han hade dött, så frun sålde bilen. Vi inspekterade varenda cm av bilen, inte en enda skråma eller buckla, hur fin som helst invändigt och utvändligt. Det enda som var på den var en minimalisk buckla längst ner på bakluckan. Vilket kap; tänkte vi! Det var ungefär där det gick åt helvete. Några månader senare smällde våran dåvarande granne upp deras bildörr på våran passagerarsidas dörr vilket resulterade i två bucklor i framdörren, samma granne bucklade även bakdörren nån vecka efter det. Vi ringde polisen, men dom sa att det inte var någon idé att anmäla eftersom det ändå inte kommer hända nåt, trots att dom också såg att det var deras bil som gjort bucklorna. Inte så mycket senare än det så var vi och handlade på coop, när vi kom tillbaka till bilen så hade någon skrapat hela bakskärmen och bakdörren på passagerar sidan, troligtvis med en kundvagn för reporna var inte så djupa och jätte många och för högt upp för att ha gjorts av en vanlig bil. Efter det så skulle pappa låna bilen när han skulle övningsköra med Sandra, när han backade ut från garaget så kom han emot kanten med passagerarsidans backspegel- trots att jag sa innan att han måste fälla in backspeglarna för garaget är så trångt. Spegeln klarade sig men plasten sprack. Ett tag efter det skulle jag backa ut från garaget och började svänga, då stack det ut en metallbit långt ner precis i garage öppningen, plasten i kofångaren repades. Förra sommaren när vi var på väg hem från semestern så körde en norrman om oss i 170km/h på vägarbetsområde, det bara sprutade sten på hela bilen. Det blev alltså lackskador på hela förarsidan, huv och tak. I början av den här vintern så gick tanklocket sönder när vi öppnade det och skulle tanka, så tanklocket ligger nu inne i bilen och förhoppningsvis går det att laga själva gångjärnet som gick sönder. I januari jobbade jag natt på LKAB, det var storm, och jag hade som vanligt ställt mig LÅNGT bort från alla andra bilar som står och trängs så långt fram som möjligt, bara för att undvika ytterligare skador, jag ställde mig då långt bort på parkeringen på en ytterplats så jag lätt skulle komma därifrån på morgonen. När jag kom till bilen på morgonen låg en parkeringsstolpe över hela huven, den hade alltså blåst ner på huven och sen glidit neråt och lämnade djupa repor över hela huven och lite i övrekanten på framskärmen. Dessutom var det den enda stolpe på hela parkeringen som hade blåst ner! Då kände jag bara att jag ville köra bilhelvetet över ett stup och aldrig mer se den. Våran fina bil har förvandlats till en skrothög.

Igår när jag satt i vardagsrummet så tänkte jag inspektera tapeterna lite som jag sett verkar börjat lossna lite i kanterna på vissa ställen, längst upp mot taket. Så jag ställde mig på soffan, och så ser jag: dom har spikat upp tapeterna! Sen har spikarna bara åkt igenom, då har dom istället tagit fram häftpistolen och häftat fast tapeterna. Ungefär 30 cm mellan häftstiften, vid taklisten, i hela rummet! Man undrar ju vad det egentligen är för stolpskott som bodde här innan. Man kan ju åtminstone kladda på lite lim. Så tapeterna i vardagsrummet kan man säga i stort sett hålls uppe av häftstift, vi som inte ens hade tänkt tapetsera om där nu i vår, eftersom det inte är nå större fel på tapeten och underarbetet är bra. Men nu blir det att tapetsera om där med. Det är alltså bara köket och mitt datarum som inte ska tapetseras om. Snacka om att man känner sig deppig.

Trollet har fortfarande ont i öronen. Igår upptäckte jag att Ruffsan hade ett sår över ögat, så det hade svullnat upp. Fick tvätta med koksaltlösning, det verkar blivit bättre till idag. Clinton var dålig i magen, det måste bero på fodret. Jag kan inte se någon annan anledning, så imorgon blir det att åka till björkis och köpa Royal Canin igen! Har provat ge Carrier i ett par veckor nu, eftersom Clintons uppfödare använder det så tänkte vi att det kanske är bra, dessutom har björkis ofta slut på RC. Idag kom Nixon hit och hälsade på (min kusins rottis). När vi hade varit ute så han och Clinton skulle få leka lite kom jag in, öppnar dörren, och innan jag hinner reagera kommer Ruffsan utflygandes och attackerar stackars Nixon. Han får ett djupt sår under ögat. Visst att Ruffsan kan vara grinig mot andra hundar, men verkligen inte sådär. Men antagligen beror det på att hon är skendräktig och har fått sina "valpar", så hon är så himla vaktig nu. Var tvungen att ta bort alla mjukisdjur och hennes bädd bara för hon låg där på bädden med sina nallar och vaknade dom. Nu har katterna blivit hennes valpar istället. Jag blir tokig! Förhoppningsvis kommer vi kunna åka till Öjebyn för att kastrera Ruffsan under våren. Hon har så himla jobbigt med löpet/skendräktighet/valpar alltid. Hon producerar mjölk för fullt dessutom. Trassel är åtminstone frisk och glad!

Här har det inte blivit mycket skrivet de senaste dagarna. Igår var jag borta hela dagen, vi var tvungen att åka lite akut till veterinären i gällivare med Trollet som blivit sjuk. Det visade sig att hon hade öroninflammation. Stackars lilla Troll-gumman! På kvällen var jag hos mamma och pappa med hundarna, jag och Clinton gick ut med Sandra och Qendra, så knattarna skulle få busa. Det blev dock inte så mycket av det eftersom vi mötte en tant+dotter som sa att deras hund hade rymt. Jaja tänkte vi och fortsatte gå, mamman gick hem och dottern stannade kvar när hunden kom springandes mot våra hundar. Tjejen ropade inte en enda gång på hunden utan hon bara stod och glodde när vi försökte fånga hennes hundjävel! Redan då var man ju förbannad. Sen struntade vi i det och släppte lös våra hundar, för det är ju inte vårat fel om hon inte kan fånga hennes hund. Vi fortsatte gå längs skoterspåret, den där tjejen gick hem, istället kom 5 ungar under 1 meter och försökte fånga hunden. Tillslut sa jag åt dom där jävla snorungarna att dom måste ju hämta en vuxen, eller ägaren till hunden, och ett koppel så ni kan ta fast den. Då svarade en unge "men mamma är hemma och vilar". Kan man inte ta ansvar över sina egna djur behöver man inte ha några djur! Hunden var helt omöjlig att fånga, den var skygg så den vågade inte komma fram till oss, och den ville inte gå fram till ungarna för den ville inte åka fast. I en timma stod vi där med dom där äckliga snorungarna och försökte fånga en hund som varken var deras eller våran. Jag kan förstå att om en hund rymmer att man går hem, det finns ju oftast inte så mycket man kan göra, dom brukar ju springa hem tillslut. Men om jag ser att någon av mina hundar är och hoppar på och irriterar någon annans hundar, barn eller vad som helst så forsöker jag ju fånga in dom, man sticker inte bara därifrån! Jag fattar inte hur folk tänker ibland! Och sen skicka sin 6 åring med kompisar för att fånga in hunden, men om dom nu skulle få fast den, hur skulle dom få hem den? Inget koppel eller halsband. Hade deras morsa kommit ut dit hade hon då fått höra ett och annat!