Cillans liv version 24

Då har Ebba fått flytta hem till sin orginal matte. Jag mår så dåligt av att se Ebba må dåligt. Visst, hon kanske inte verkar så sjuk i andras ögon, men jag som varit med henne varje dag det senaste året märker att hon inte är frisk. Dessutom har jag spenderat så mycket tid att oroa mig för Ebba och ta hand om henne så mina egna djur kommit i andra hand, och det är ju inte rättvist mot dom heller. Jag hoppas Ebba har det bra nu.

Det har varit mycket diskuterande fram och tillbaka. Men nu har vi bestämt oss för att adoptera honom. Jag tror allt kommer bli hur bra som helst! För någon timma sen reserverade jag honom, så imorgon ska jag betala in reservations avgiften, och sen betala in resterande belopp. Jag tror han kommer trivas här.

Har nyss pratat med en tjej från julie rescue om hunden jag funderar på att adoptera. Tydligen så är han lite osäker, men det var/är ju ruffsan också, och det har ju gått att träna bort nästan helt. Nu ska jag prata lite med Björn när han kommer hem så kanske vi kan bestämma hur vi ska göra. Tydligen har han varit deprimerad sen november när hans bror, som han bott tillsammans med hela livet, blev adopterad. Stackarn. Jag började nästan gråta när hon sa att man märker att han bara längtar efter kärlek och ett eget hem. Jag kan ge honom det, varför tveka? Det är så hemskt att lever där i sina skjul i flera år utan att ha någon som bryr sig om bara dom. Självklart så bryr ju sig dom på julie rescue, men det finns ju ingen möjlighet att dom kan ge lika mycket tid och uppmärksamhet till alla som jag kan ge till bara honom. Jag vill, jag vill, jag vill. Men samtidigt så innebär det en stor förändring, och som många känner till så är jag lite livrädd för förändringar. Tänk så går han inte alls ihop med katter? Eller så är han ilsken mot barn? Det kan ju egentligen gå hur som helst. Hon sa ju själv att det är faktiskt lite som att köpa grisen i säcken. Men ska man verkligen låta bli, bara för att det KAN gå dåligt? Nej, det här tål att funderas på. Men beslutet är ju inte bara mitt heller. Det kan ju faktiskt också gå jätte bra, han kanske trivs jätte bra och tycker om ruffsan och inte alls bryr sig om katterna. Allt går att träna. Fast det är förstås inte säkert att man får det resultat man vill. Nog om det här för tillfället.

Var på hälsokontroll idag. Hade bra blodtryck, koletrol, blodvärde, syn och hörsel. Jag var dessutom en halv cm kortare än jag trodde. Har jag börjat krympa?

Har hittat en hund i spanien som jag vill adoptera. Han är jätte fin. Jag har skrivit mail för någon dag sen men inte fått något svar ännu. Men jag antar att det inte blir som jag vill, det blir det aldrig. Fast det har ju förstås visat sig ha en anledning. När jag ville adoptera hund sist men så hade precis nån reserverat honom före mig, då dök ruffsan upp inte långt senare, och i våras när jag ville ta hand om den där hunden som var hemlös, så fick en annan tjej honom för hon hade hört av sig före oss, och kort efter det så flyttade Ebba in hos mig. Så även om det känns lite tungt om jag nu inte får som jag vill den här gången så får jag hoppas att det dyker upp någon annan som jag kan ta hand om och älska. Det finns så många djur därute som är i behov av lite kärlek.

Ganska trevligt nu när man ser solen igen på dagarna. Det är faktiskt ganska jobbigt när det är mörkt nästan dygnet runt. Idag har det varit jätte fint väder, men jag har varit så trött så jag har inte varit ute så mycket iallafall. Imorgon ska jag på intervju för den där processutbildningen, och efter det så ska jag tvätta. Har 4 tvättkorgar fulla av tvätt, så det börjar bli dags nu. Igår var jag till veterinären med Trollet, där sövde dom henne och det var lite traumatiskt för mig. Det är ju bara 2 månader sen jag var där med Dibbe bara för en undersökning, så fick jag avliva honom där och då på plats, med ungefär 2 sekunders betänketid. Veterinären sa då "antingen avlivar du honom nu, eller så får du ta hem honom och låta honom plågas till döds". Så jag mådde illa och allt möjligt när jag var där med Trollet, orolig för att det skulle hända nåt med henne med. Och det hjälpte ju inte att det började rinna saliv ur munnen när dom gett sprutan med lugnande, och sen spydde hon, och efter det la hon sig och började låta, då låg hon där med öppna ögon och tungan utanför. Andades knappt. Men sen kom den där djursjukvårdaren och sa att det är helt normalt och att katter alltid låg med ögonen öppna när dom fått lugnande. Mycket riktigt så hade hon öronskabb, så dom rensade öronen, så fick jag nå droppar som jag ska ge morgon och kväll i 3 veckor, till alla 4 djuren. Suck.




Idag har vi då ringt Trassels gamla familj och sagt att deras katter smittat Trassel med öronskabb, och att dom måste säga det till dom som köpte den andra kattungen. Stackars mina älskade djur som måste ha klåda i öronen hela tiden, men om några dagar ska det mesta vara borta.

Ja, nu skulle vi egentligen varit hos veterinären med ebba, man kan säga att hon lever på övertid nu. Veterinären tyckte det var hemskt, men sa att det är riktigt akut först när hon börjar bli vinglig och så. Men hon tyckte också att det är mest värdigt att göra det innan. Man får se det så att Ebba iallafall haft ett bra år här, och vi har gjort allt vi kunnat för att hon ska vara frisk. Har varit till veterinären 3 gånger, för öroninflammation, livmoderinflammation och noskvalster. Jag förstår inte hur man kan tycka att ens hund inte är värd att gå till veterinären när den är sjuk. Jag skulle aldrig kunna låta mina djur gå med öroninflammation utan att gå till veterinären. Ebba hade ju sin öroninflammation så länge att den blev kronisk. Efter antibiotika kuren när vi var till vet. för livmoderinflammation blev ebba som ny, hur pigg som helst. Men nu i november började hon bli sämre igen. Nåja, inte så mycket att göra åt saken. Men jag har henne hellre här när hon är sjuk än att lämna tillbaka henne dit jag vet att hon inte trivs. Då kommer hon ju både vara sjuk och olycklig.

Här är lite bilder på mina älskade djur.


Trollet och Trassel



Trassel myser med Ruffsan.



Ebba är ute på promenad.



Ruffsan ute på promenad.

Ebbas riktiga ägare tycker inte att Ebba plågas tillräckligt mycket ännu för att hon ska behöva avlivas. Så det blir ingenting. Jag vill ju inte heller att Ebba ska dö, men jag vill ju ännu mindre att hon ska må dåligt. Så jag tycker att det är synd. Jag märker ju att hon inte alls mår bra. Och hon har blivit sämre så fort. Men fortsätter det i den här takten så kommer det nog inte dröja länge innan man måste göra det ändå. Tycker bara det är hemskt om man gör det när hon mår som sämst istället för att hon får ha ett någolunda värdigt slut.

Kl 9.30 har vi tid hos veterinären. Jag hatar att gå dit, mer än nåt annat. Speciellt när det känns som att dom inte har någon aning om vad dom pysslar med. Dom vet ingenting, dom kan ingenting. Okunskap, okunskap, okunskap. Även om nu Ebba måste dö hursomhelst så skulle det ändå kännas bättre att få träffa en riktig veterinär som är duktig, och verkligen försöker. För nu när man går dit så känns det som att det dom säger lika gärna kan vara påhitt, fel diagnos har dom ställt massor med gånger, och fel behandlingar har dom gett, och deras svar på alla problem verkar vara avlivning. Jag tror tex inte att Dibbe hade behövt dö egentligen, efteråt läste jag på internet om katter som var i mycket sämre skick än honom som blev i stort sett helt friska med dropp och en spruta anabola. Om inte annat så kunde dom iaf försökt. Men dom bara drog ut droppet och sa att jag måste avliva på en gång. Jag hade gärna betalt för att dom åtminstone hade försökt, sen om slutet ändå hade blivit detsamma så får man väl ta det, men då har man ju försökt.

Jag vill inte göra det här imorgon. Det är för svårt. Det gör ont i hela mig när jag tänker på det.
Stackars lilla Ebba.

Jaha, här sitter jag. Har stigit upp kl 7 idag trots att jag är ledig, och trots att jag inte kunde somna förrän efter 3. Allt på grund av att nå typer ska komma och byta tv uttag till ett comhem uttag idag, nångång mellan 8 och 17. Så då måste man ju vara förberedd hela dagen. Det vore ju jobbigt om man låg och sov när dom kommer. Så här sitter jag i datarummet med alla djuren instängda och äter havregrynsgröt och väntar på att nån ska komma. Trassel är galen, han han inte alls nån lust att bara vara här inne och leka. Men Trollet vaktar honom så han inte är allt för vild.

Igår var jag och klippte mig och lämnade in en ansökan till den där process utbildningen. Idag ska jag vara hemma och vänta och kl 11 ska jag till optikern. Var och beställde tid igår. Jag har starka misstankar om att jag har dålig syn åtminstone på höger öga. Snart ska jag ge mat åt hundarna, sen ska jag ta en promenad med dom, men egentligen vill jag lägga mig och sova några timmar, men det har jag inte tid med.

Anledningen till att jag kom i säng så sent var att jag var uppe till 1 och kollade popular. Det var roligt, det är jätte länge sen jag såg den serien. Så jag såg 4 avsnitt. Sen när jag väl la mig i sängen kunde jag inte sova så då låg jag och spelade sexy poker på mobilen. I sexy poker kan man spela vanlig poker (eller klädpoker egentligen) eller blackjack. Det var det enda pokerspelet jag hittade till mobilen. Helt stört egentligen, varje gång mobil tjejens pengar är slut så satsar hon tex 200$ clothes och förlorar hon då så försvinner det ett plagg på henne, och när hon är naken så har jag vunnit. Jag förstår inte riktigt vitsen med det, jag hade nog kanske kunnat ha lite mer förståelse om det var en bild på en riktig tjej, men nu handlar det om en tecknad tjej. Och varför finns det inte nåt sexy poker med killar istället? Diskriminering. Jag vill hitta ett mobil spel som man kan spela texas hold'em. Men jag får väl helt enkelt nöja mig med sexy poker tills vidare.