Cillans liv version 24

Kl 9.30 har vi tid hos veterinären. Jag hatar att gå dit, mer än nåt annat. Speciellt när det känns som att dom inte har någon aning om vad dom pysslar med. Dom vet ingenting, dom kan ingenting. Okunskap, okunskap, okunskap. Även om nu Ebba måste dö hursomhelst så skulle det ändå kännas bättre att få träffa en riktig veterinär som är duktig, och verkligen försöker. För nu när man går dit så känns det som att det dom säger lika gärna kan vara påhitt, fel diagnos har dom ställt massor med gånger, och fel behandlingar har dom gett, och deras svar på alla problem verkar vara avlivning. Jag tror tex inte att Dibbe hade behövt dö egentligen, efteråt läste jag på internet om katter som var i mycket sämre skick än honom som blev i stort sett helt friska med dropp och en spruta anabola. Om inte annat så kunde dom iaf försökt. Men dom bara drog ut droppet och sa att jag måste avliva på en gång. Jag hade gärna betalt för att dom åtminstone hade försökt, sen om slutet ändå hade blivit detsamma så får man väl ta det, men då har man ju försökt.

Jag vill inte göra det här imorgon. Det är för svårt. Det gör ont i hela mig när jag tänker på det.
Stackars lilla Ebba.