Cillans liv version 24

Polishelveten! Just nu står det några snorungar (12-13 år) utanför vårat köksfönster och skjuter värsta bomberna, så vi ringer till polisen, eftersom det enligt lag är förbjudet att skjuta rakter om man är under 18 år och så måste man ha tillstånd om man ska skjuta i tätbebyggt område. Men polisen sa bara "det är ju så mycket sånt nu, man måste ha överseende en sån här kväll" Men när fan gäller lagen då, om inte på nyår? Lagen ska väl alltid följas? Det är ju som att säga att det är okej att skjuta en taliban jag träffar på gatan, för det gör dom ju i irak hela tiden, man måste ha lite överseende..

Så nu sitter jag här med en drogad hund. Har gett henne 4 stesolid (lugnande) hittills. 2 till ska hon få vid 23 tiden. Jag ska åka på jobbet om en timma, så hon får vara här med husse. Stackarn, hon förstår inte vad som pågår. Hon kan knappt stå eller gå men varje gång det smäller så går hon och lägger sig nån annanstans, kan inte alls slappna av. Kl 13 fick hon vara ute sist, och inne kommer hon få stanna till 7 tiden imorgon på morgonen. Jag är ändå glad att Ruffsan inte ens är i närheten så rädd som Molly var. Ruffsan är ändå hyfsat lugn inomhus. Om man är ute och det smäller är det däremot mycket värre.

Det är ju inte heller bara Ruffsan som mår dåligt, redan i början av december börjar nyårsångesten för mig. Varför måste man genomlida dessa hemskheter varje år? Förstår ni hur jobbigt det är att se sin lilla älskling plågas, och inte våga gå ut på eftermiddagarna och kvällarna? PLÅGERI!

I den här familjen hatar vi raketer och smällare, vi har alltid gjort det och vi kommer alltid göra det. Jag kan lova att jag aldrig någonsin i hela mitt liv köpa en enda raket eller smällare, tomtebloss på sin höjd. Inte ens om jag någon gång i framtiden får barn kommer jag köpa några raketer åt dom. Av två skäl egentligen, för det första, och det som jag tycker är värst med raketer, är att massor av djur lider i flera veckor kring nyår (även påsk och 1a maj i södra sverige) och självklart så slutar det ju inte där utan massor av djur får får sina inälvor sönder frätna bara för att dom äter raket rester som ligger på marken (ingen plockar ju upp efter sig), dom tycker att krut luktar gott och därför vill dom tugga på det. Och för det andra så tycker jag att det är fullkomligt fruktansvärt att föräldrar låter sina barn avfyra smällare och raketer själva, det är faktiskt livsfarligt.

Idag var jag tvungen att gå till veterinären med ruffsan för att få utskrivet lugnande. Jag fick 12 tabletter stesolid. Folk tycker alltså att det är rimligt att hundägare ska behöva droga sina hundar flera dagar före, under och efter nyår bara för att dom ska få skjuta raketer. Jag har inte kunnat rasta ruffsan en enda eftermiddag eller kväll förra veckan eller den här veckan. Jag tycker att det är hemskt.

Jag har egentligen inte så mycket emot att man skjuter raketer på nyårsafton, kl 24.00. Då vet man ju om att det ska hända och kan hålla sig undan. Men nu är det ju inte så det är. Så fort rakter börjar säljas så börjar även skjutandet. Vissa regler borde finnas, tex att varje stad har någon/några utmärkt plats där man får skjuta raketer ifrån, överallt i övrigt är det förbjudet. Raketer får endast skjutas på nyårsafton, på kvällen, av vuxna. Det borde gå att få raketer som inte smäller men ändå så blir det fint glitter på himlen.

Som det är nu får man ju gå och oroa sig hela tiden, man vet aldrig när eller var det kommer en raket. Det finns inga ställen man kan gå på där man känner att man kan vara lugn. Man kan inte ha lös hunden alls under december/januari för att smäller det en raket i närheten så sticker hon, och då kan hon ju bli överkörd och allt möjligt.

VISA LITE HÄNSYN TACK!

Efter många om och men har vi äntligen döpt våran lilla kattunge. Eftersom palten ända från första stund blivit nedröstat så har vi beslutat att han ska få heta Trassel. Det är ett namn som passar honom perfekt. Han är en riktig vilding, han gillar att klättra i granen. Han är fruktansvärt söt. Han tycker om att få välling och mjölk från nappflaska. Han är ju trots allt bara 8 veckor.

Nu har det gått 3 veckor sen vi tog bort Dibbe. Har mått jätte dåligt. Han var ju- liksom alla andra djur- en högt älskad familjemedlem. Stackars lilla Dibbe. Det känns lite lättare nu iallafall. Men på Trollet har det tagit hårt. Hon är depriemrad. Hon gör inget annat än att gå runt och leta honom hela tiden. Hon vill inte vara ensam. Så fort vi går ut så sitter hon vid dörren och piper. Min lilla älskling. Hon har ju aldrig varit själv förut. Därför har vi bestämt att vi ska köpa en kompis till henne. Först tänkte vi inte köpa nån ny katt, sen när vi märkte att Trollet mådde så dåligt så tänkte vi att vi ska vänta och se hur det blir, men hon verkar bara bli olyckligare och olyckligare så igår så hittade jag en annons på blocket om kattungar till salu. Så vi ringde och bokade en. En jätte söt liten kille, vi hämtar honom på torsdag, då är han bara 8 veckor, men hans mamma var redan less på honom och hans syster. Egentligen ska dom ju vara 12 veckor när dom säljs. Jag tror Trollet kommer gilla honom skarpt. Vem kan motstå att älska en sån liten lurv? Jag vill döpa honom till Palten. Men det verkar inte vara så populärt i min omgivning. Jag sa att jag möjligtvis kan tänka mig att döpa honom till Kotten istället, men helst Palten. Jag tror han kommer trivas hos oss, det verkar de flesta djuren göra.