Cillans liv version 24

Lilla Ebba. Vad jag kommer sakna dig när du är borta. Idag hittade jag en jätte stor tumör på Ebbas ben. Den har väl inte synts förut pga all päls. Hon har ju haft lite små här och var, men den här var verkligen stor. Och jag har känt i nästan två månader att hon inte riktigt varit sig själv. Så jag antar att det är dags nu. Jag vill inte, men jag måste. Ebba fyllde 9 år för några dagar sen. Det tycker inte jag är så gammalt, hon ska inte behöva dö redan. Snart har hon bott här i ett år, det lilla matvraket. Det kommer bli tomt i sängen. Hon har sovit med mig i sängen varenda natt ända sen hon flyttade in. Jag visste ju redan då att den här dagen kunde komma när som helst. Och hade det inte varit för den där tumören så hade jag nog inte fattat det här beslutet än på ett tag. Men just nu känns det inte som att jag vill vänta längre. Jag vill inte att det ska behöva gå så långt att hon plågas. Hellre gör jag det nu, så hon får somna in ganska nöjd med tillvaron. Imorgon ska vi ringa vetrinären, och beställa tid, förmodligen till på fredag. Jag behöver iallafall inte göra det ensam den här gången, och dessutom kommer jag veta om det innan. Jag kan inte riktigt förstå att det här verkligen kommer hända. Om bara några dagar kommer Ebba förmodligen inte längre finnas här hos mig. Att behöva se två av sina älskade djur dö inom loppet av två månader är inte lätt. Jag behöver egentligen mycket mer tid.