Cillans liv version 24

I maj 2006 åkte vi till gällivare för att titta på en bil. Det var en gubbe som haft den, han hade dött, så frun sålde bilen. Vi inspekterade varenda cm av bilen, inte en enda skråma eller buckla, hur fin som helst invändigt och utvändligt. Det enda som var på den var en minimalisk buckla längst ner på bakluckan. Vilket kap; tänkte vi! Det var ungefär där det gick åt helvete. Några månader senare smällde våran dåvarande granne upp deras bildörr på våran passagerarsidas dörr vilket resulterade i två bucklor i framdörren, samma granne bucklade även bakdörren nån vecka efter det. Vi ringde polisen, men dom sa att det inte var någon idé att anmäla eftersom det ändå inte kommer hända nåt, trots att dom också såg att det var deras bil som gjort bucklorna. Inte så mycket senare än det så var vi och handlade på coop, när vi kom tillbaka till bilen så hade någon skrapat hela bakskärmen och bakdörren på passagerar sidan, troligtvis med en kundvagn för reporna var inte så djupa och jätte många och för högt upp för att ha gjorts av en vanlig bil. Efter det så skulle pappa låna bilen när han skulle övningsköra med Sandra, när han backade ut från garaget så kom han emot kanten med passagerarsidans backspegel- trots att jag sa innan att han måste fälla in backspeglarna för garaget är så trångt. Spegeln klarade sig men plasten sprack. Ett tag efter det skulle jag backa ut från garaget och började svänga, då stack det ut en metallbit långt ner precis i garage öppningen, plasten i kofångaren repades. Förra sommaren när vi var på väg hem från semestern så körde en norrman om oss i 170km/h på vägarbetsområde, det bara sprutade sten på hela bilen. Det blev alltså lackskador på hela förarsidan, huv och tak. I början av den här vintern så gick tanklocket sönder när vi öppnade det och skulle tanka, så tanklocket ligger nu inne i bilen och förhoppningsvis går det att laga själva gångjärnet som gick sönder. I januari jobbade jag natt på LKAB, det var storm, och jag hade som vanligt ställt mig LÅNGT bort från alla andra bilar som står och trängs så långt fram som möjligt, bara för att undvika ytterligare skador, jag ställde mig då långt bort på parkeringen på en ytterplats så jag lätt skulle komma därifrån på morgonen. När jag kom till bilen på morgonen låg en parkeringsstolpe över hela huven, den hade alltså blåst ner på huven och sen glidit neråt och lämnade djupa repor över hela huven och lite i övrekanten på framskärmen. Dessutom var det den enda stolpe på hela parkeringen som hade blåst ner! Då kände jag bara att jag ville köra bilhelvetet över ett stup och aldrig mer se den. Våran fina bil har förvandlats till en skrothög.