Cillans liv version 24

Det gick bra. första dagen på kulis. Men jag är så fruktansvärt less. Less på att inte ha ett jobb, less på att gå skola, less på att ha praktik, less på att inte få pengar, less på att vara tvungen att vara på en annan praktikplats trots att jag trivdes så bra på den förra, less på att inte veta vad som kommer att hända, less på att inte tillhöra något. Jag längtar så tills jag får gå till mitt eget jobb, som jag förhoppningsvis trivs med, men arbetskompisar jag trivs med, lära mig saker på riktigt, göra själv och veta att där kommer jag stanna, veta att jag får en bra lön på kontot varje månad. Jag vill känna mig trygg, inte leva i ovisshet. Jag vill inte känna mig överflödig, utan behövd. Jag är duktig, jag kan vara duktig, jag vill visa att jag kan, inte bara springa efter någon annan hela tiden som nåt annat plåster.

Men mest av allt vill jag nog känna mig trygg i mig själv. Trivas med mig själv. Vara nöjd över mig själv. Sluta tänk Cecilia [det har aldrig hjälpt förut]!