En ny vecka
Det har inte blivit så mycket skrivande den sista tiden, har varit helt slut förra veckan, vilket verkar ha grundat sig i att jag var på väg att bli sjuk. Den första lediga dagen så vaknade jag med halsmandlar stora som bowlingklot, kunde knappt svälja. Men norrlänning som man är så lät jag inte det stoppa mig från att promenera upp på stan och hälsa på min älskade mormor, och tillbaka. Det var ju bara halvt orkan ute. Jag såg på aftonbladet en stor rubrik "orkanstormar i norra sverige" och så hade dom en bild under som gävle var inringat på. Då undrar man ju, om gävle räknas som norra sverige, var fan bor jag då? Finns Kiruna ens med på kartan? Sverige kan man ju säga är uppdelat i 3 delar, södra sverige, mellersta sverige och norra sverige, visserligen ligger gävle i norrland men det betyder väl inte att det tillhör norra sverige? i såfall måste södra och mellersta sverige vara väldigt litet. Nog om det.
Hela påsken har jag iallafall legat i soffan och snorat, och i sängen, och tillbaka till soffan, sen till sängen igen. Godis har jag ätit också, det är nästan lag på det på påsken. Hela helgen har jag drömt om JS, jag hoppas verkligen att det inte stular till sig nu utan att han verkligen kommer den 26:e april. På torsdag är det bara två veckor kvar. Jag längtar.
Jag är faktiskt ganska less på folk, i synnerhet vissa släktingar som säger typ "ska ni verkligen ha en hund till, räcker det inte med en?!" Nä, det räcker inte med en, och vad fan spelar det för roll för er, sköt er själv och skit i andra. Hade jag gått och sagt till dom "ska ni verkligen ha fler barn, räcker det inte med ett? Det blir så mycket jobbigare med två och ingen kommer orka ha er på besök då", då hade det verkligen blivit upprörd stämning. Även om jag kanske tycker så, så betyder det ju inte att man behöver säga det. Jag skulle aldrig ta en till hund om jag inte kände att jag har tid och lust att ta hand om en till hund. Om jag så vill ha 100 djur så är det ju ingen annas problem än mitt eget. Men tydligen kan man häva ur sig vad som helst när det gäller sånt.
Imorgon börjar min eftermiddags vecka. Nu har jag fått en egen hjälm med lampa och kommunikations hörselkåpor. Jag hoppas jag känner mig bättre imorgon. Igår bröt jag ihop totalt över ingenting, det är sånt som händer ibland, speciellt när hormonerna verkar vara lite ostabila och så är jag väl extra känslig när jag är förkyld. Jag satt och grät åt varenda tv program jag såg igår, och sen på kvällen när det verkligen var en film som var jätte sorglig så fanns det som ingen hejd på det. Jag kände då att det var bäst att ta två panodil och gå och lägga mig.
Nu kommer husse hem, Ruffsan blir som vanligt överlycklig. Jag också, men det varar nog inte lika länge.. =P
Hela påsken har jag iallafall legat i soffan och snorat, och i sängen, och tillbaka till soffan, sen till sängen igen. Godis har jag ätit också, det är nästan lag på det på påsken. Hela helgen har jag drömt om JS, jag hoppas verkligen att det inte stular till sig nu utan att han verkligen kommer den 26:e april. På torsdag är det bara två veckor kvar. Jag längtar.
Jag är faktiskt ganska less på folk, i synnerhet vissa släktingar som säger typ "ska ni verkligen ha en hund till, räcker det inte med en?!" Nä, det räcker inte med en, och vad fan spelar det för roll för er, sköt er själv och skit i andra. Hade jag gått och sagt till dom "ska ni verkligen ha fler barn, räcker det inte med ett? Det blir så mycket jobbigare med två och ingen kommer orka ha er på besök då", då hade det verkligen blivit upprörd stämning. Även om jag kanske tycker så, så betyder det ju inte att man behöver säga det. Jag skulle aldrig ta en till hund om jag inte kände att jag har tid och lust att ta hand om en till hund. Om jag så vill ha 100 djur så är det ju ingen annas problem än mitt eget. Men tydligen kan man häva ur sig vad som helst när det gäller sånt.
Imorgon börjar min eftermiddags vecka. Nu har jag fått en egen hjälm med lampa och kommunikations hörselkåpor. Jag hoppas jag känner mig bättre imorgon. Igår bröt jag ihop totalt över ingenting, det är sånt som händer ibland, speciellt när hormonerna verkar vara lite ostabila och så är jag väl extra känslig när jag är förkyld. Jag satt och grät åt varenda tv program jag såg igår, och sen på kvällen när det verkligen var en film som var jätte sorglig så fanns det som ingen hejd på det. Jag kände då att det var bäst att ta två panodil och gå och lägga mig.
Nu kommer husse hem, Ruffsan blir som vanligt överlycklig. Jag också, men det varar nog inte lika länge.. =P
Kommentarer
Trackback