Cillans liv version 24

Jag har aldrig rymt hemifrån, förutom engång när jag var kring 6 år och tog med mitt pippitält och ställde det 20 meter från våran gård och hade med mig några bananer och mamma och pappa kom och hämtade mig efter nån timma. Vet inte riktigt var jag vill komma med det här, känner mig lite tom på ord idag. Jag och Clinton tog vårat pick och pack och gick hemifrån, utan att säga var eller varför, och det känns ganska skönt. Jag behöver lite distans till allt det här. Speciellt till mina tankar jag haft den senaste tiden. Jag är trött och less och har ingen lust att försöka mer. Det har gått fyra år snart, det känns som en evighet. Det har varit så mycket motgångar, det känns som om allt har varit en enda lång uppförsbacke och nu har jag mjölksyra i benen. Jag är så trött så det dunkar i hela kroppen. Ska det vara såhär svårt? Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro om vad du vill och vad jag vill och våran framtid. Under den senaste tiden har mina planer börjat suddas ut. Kanske är det inte meningen att vi ska vara. Jag vet inte.

Jag tänker alldeles för mycket på J för mitt eget bästa. Jag vet inte om jag saknar J eller om det bara är så att jag återigen flytt in i min lilla fantasi värld. Jag trivs där, där allt är rosa och fluffigt. Var tog värmen vägen, eller var det bara ölen som talade? Eller blev du lika rädd som jag? Jag borde sluta träffa folk i min fantasi värld, jag blir bara besviken.

Jag borde sova nu, kanske ser jag klart imorgon.