Cillans liv version 24

Idag- för första gången- lyssnade Clinton på mig, trots att han såg en annan hund. Den var visserligen ganska långt bort, och han blev visserligen lite tokig sen, men han lyssnade på mig när jag sa stanna och kom hit. Fantastiskt! Men jag vet ju hur det är, man tränar och tränar, och tycker ens lilla vovve är jätte duktig och sen kommer trotsåldern och då är allt som bortblåst. Han är alldeles för glad i alla andra hundar för sitt eget bästa, snart kommer han nog åka på en smäll av någon som inte är lika förtjust i honom. Jag hoppas det börjar en hundkurs snart, han behöver det. Speciellt träningen på att inte springa fram och hoppa på varenda människa och huind man möter.