Nattlig ångest

Ledigveckan är här. Nattveckan var lite jobbig men det blev lättare på slutet.

Idag insåg jag att det gått för långt igen, jag måste försöka se framåt nu och lägga allt det där andra bakom mig, det enda som räknas är här och nu och framåt. Men det är en så lång väg dit, orkar jag verkligen? Borde sova nu men är inte trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback