Cillans liv version 24

Inte fick man magsjuka heller. Inte för att nån i min närmaste familj har haft det, men man kan ju alltid hoppas. Nattveckan börjar idag, det är därför jag önskar mig magsjuka. För just nu känns det verkligen så att jag hellre har magsjuka i en vecka än att jobba natt. Speciellt den här veckan, när jag måste rasta hundarna på morgonen, sen måste dom ligga ensamma och ha tråkigt när jag sover i  8 timmar. Så länge har Clinton aldrig varit själv. Det känns extra jobbigt eftersom dom först är ensamma från sådär 21-07 och så kommer jag hem och går ut med dom, och sen får dom ligga 8-15 igen, i en hel vecka. Och nu blev jag jävligt förbannad på en viss person som återigen glömmer bort att berätta nåt viktigt för mig. Man kan ju inte lita på att nån tar sitt ansvar i det här jävla huset! Nu ska jag sova, och hoppas att jag vaknar sjuk.