Cillans liv version 24

Igår kväll gick det både bättre och sämre än förväntat. Men ännu vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det hela. Kanske har jag gett fel signaler från början? Jag vet inte. Kanske lika bra att lägga ner nu, innan det börjar gå i helt fel riktning. Hur kan jag veta direkt att det känns fel? Är det för att jag är rädd? Det har varit så hittills alltid, såfort jag vill nånting, och sen händer det, så får jag nästan panik för jag känner i hela kroppen hur fel det är, att det är inte det jag vill, och sen när jag får lite distans igen så saknar jag det. Som när vi var i Göteborg. Össe kommer ihåg. Det var ett himla velande och farande fram och tillbaka.