Cillans liv version 24

Satt här och funderade lite, det var rätt trevligt till jag började tänka på skolan, jobb osv. Då insåg jag att jag snart är arbetslös igen. Efter ett års skola så är det snart dags att gå tillbaka till arbetsförmedlingen (you evil s.o.b). Hur kul känns det då? Nu vet ju jag inte särskilt mycket om min framtid, så den närmsta månaden kommer bli intressant. Men samtidigt känns det lite hopplöst och jag är en person som gillar att ge upp, det är på något sätt enklare än hantera besvikelsen. Jag vill börja jobba, jag vill inte vänta mer. Jag vill få en riktig lön. Jag vill inte börja strula med stämplingen igen. Inte kan jag gå tillbaka till mitt jobb som personlig assistent heller, eller kan och kan, men min brukare finns inte kvar längre och det var det stället som gällde eller inget alls. Så jag får väl stämpla då i värsta fall. Sommarjobb borde man väl få. Maj-sept. Jag vill inte tänka på det här mer, det är ingen idé, jag blir inte klokare för det.