Cillans liv version 24

Den 24 november fyllde Clinton 9 månader och är officiellt ingen valp längre utan en junior. Men Clinton har varit en stor kille länge. Min stora dunboll. Man blir så glad bara av att se honom, han är så snäll och go hela tiden. Han är så gullig när han kommer och trycker in sina leksaker i magen på en när han vill att man ska busa med honom. Jag saknar att ligga och mysa med honom på morgonen i sängen. Men det är bäst om inte hundarna får vara på övervåningen, dessutom vågar inte Clinton gå upp och ner för trappan. Men dom har ju sin lilla myshörna under trappen, som kommer bli ännu mysigare inom kort när vi ska riva skrubben så dom får lite större där. Clinton fick ett fint reflex halsband i present. Han syns så dåligt i snön, eftersom han är helt vit, och då är det bra med reflexer. Jag vet inte hur många gånger jag stått och ropat i mörkret åt en snöhög att komma hit, och blivit jävligt förbannad för att han inte lyssnar och sen när jag går fram så är det ju som sagt- bara en snöhög och Clinton har varit nån helt annan stans.