Cillans liv version 24

Man kan inte rädda hela världen. Jag ser ingen mening med att spara in här och där, eller betala pengar till all möjlig forskning eller organisationer. Jag tror inte överdrivet mycket på det här med växthuseffekten. Visst påverkar det lite, men jag tror inte på att vår miljö påverkas så mycket som det skrivs om. Det finns faktiskt forskning om att det knappt påverkas alls. Men självklart så ska man inte överdriva förbrukningen, eftersom alla dessa naturtillgångar kommer ta slut snart om vi fortsätter i den här takten. Sen det här med att skänka pengar till alla möjliga organisationer mot alla möjliga sjukdomar, vem hjälper man då egentligen? Och att ge pengar till rädda barnen eller nåt liknande, hur många hjälper man då? Vet man överhuvudtaget var ens pengar går? Tror dom som skänker en hundralapp per år att dom gjort sitt, att dom bidragit till en bättre värld? Jag skänker inte pengar, inte för att jag inte vill hjälpa, eller för att jag inte bryr mig. Det finns så mycket lidande här i världen. Men jag måste först och främst se till att dom jag älskar mår bra, och lösa mina egna problem. Jag stiger upp varje dag med målsättningen att vid dagens slut vara nöjd med mig själv och mina handlingar. Man måste tänka igenom vad man står för egentligen, och vad som är viktigt för en själv. Mina djur är viktiga för mig, och istället för att ge några hundra per år till en djur organisation så väljer jag att hjälpa ett djur, en hund eller en katt och ger den så mycket kärlek som jag bara kan. Det tycker jag är viktigt. Då känner jag mig nöjd med mig själv.