Cillans liv version 24

Igår vann jag något för första gången. Igår var jag bäst för första gången. Det var visserligen ingen stor sak i sig, vi har haft en 3 dagars kurs i geologi, och som slutprovet fick vi 15 stenar som vi skulle sätta namn på, till hjälpmedel hade vi en lista var det stod olika namn och dess egenskaper. I tre timmar höll vi på med det där. Precis innan vi skulle rätta så sa jag till min kusin att vi iallafall skulle ha rätt på en, magnetiten, eftersom det var den enda som var magnetisk. Det kändes som att det hade gått helt åt helvete. Men tydligen inte, vi var dom enda som fått alla rätt! Och vi vann två bergskristaller. Jag har aldrig tur,  jag kommer aldrig först, jag blir aldrig vald, jag är alltid den eviga tvåan. Så igår var jag nervös hela eftermiddagen att nåt hemskt skulle hända bara för att väga upp den tur jag hade tidigare på dagen. Kanske surfar jag på en framgångsvåg nu?

Jag tror jag egentligen tycker det är skönare att vara tvåa, slippa bli uppmärksammad. Igår var det nästan som att jag ville ställa mig upp och be om ursäkt till alla för att jag fick mer rätt än dom. Jag kände mig skyldig som en tjuv. Som att jag fuskat mig igenom hela provet. Men det hade jag ju inte. Jag måste nog försöka tillåta mig att få vara stolt över mig själv ibland. Man kan inte gå runt och be förlåtelse för att man existerar hela tiden.