Cillans liv version 24

Jag är nog en ganska negativ människa. Förra veckan var jag så arg och irriterad på att en viss sak inte blev som jag ville, som så många gånger förr, och sen visade det sig att det var bäst så, för nu löste det sig på ett mycket bättre sätt. Och trots att det gång på gång blir så, är jag ändå arg och besviken när saker och ting inte blir exakt som jag vill det. Som senast, det där med JS, jag ville VERKLIGEN, men så blev det inte så. Men så kom Clinton, min lilla ängel. Han är solstrålen i mitt liv. Visst tänker jag på JS ibland, hela hans öde känns så sorgligt, men vad ska man göra? Jag försökte ju. Så även om det känns tungt just nu så måste jag försöka tänka att allt har en mening, mitt liv har en mening. Men kanske inte den som jag tror.