Cillans liv version 24

Länge sen jag skrev något här nu. Första augusti idag. Har längtat efter hösten och nu börjar den kännas nära.
Halva tiden har gått på mitt vikariat. Tiden går så fort men samtidigt så kryper den fram.
Nu börjar det kännas som om jag kan andas ut, sluta oroa mig så mycket, men mycket kan hända ännu.

Sleepless nights you creep inside of me,
paint your shadows on the breath that we share.
You take more than just my sanity,
you take my reason not to care.
No ordinary wings I'll need,
the sky itself will carry me back to you.
The things I dream that I can do,
I'd open up the moon for you.
Just come down soon.