Cillans liv version 24

Idag efter en veckas hundledighet så insåg jag att jag måste ha massor med förbudsövningar med Clinton. Han har kommit in i världens trotsålder och lyssnar inte på ett skit jag säger/skriker. Som idag när vi går efter skoterspåret så ser han och Ruffsan en hund LÅNGT borta, jag säger åt dom att stanna, och det gör dom. Men innan jag hinner komma fram för att koppla så sticker Clinton ändå. Ibland undrar man ju om han har alla hästar i hagen, för den där hunden ville verkligen inte leka och försökte sätta honom på plats men Clinton bara studsade och hoppade på den där stackars hunden. Jag skrek och skrek men han lyssnade inte, ägaren till den andra hunden fick jaga bort honom. Jag var alldeles för långt bort för att hinna dit. Sen kom han till slut. Och jag var arg så in i helvete, men man får ju inte vara arg när dom väl kommer, så jag svor inombords. Vi gick hem, jag kände att jag var 2mm från ett raseriutbrott för allt jag sa till Clinton trotsade han. Men det var då jag kom och tänka på det, dom där förbudsövningarna vi hade på valpkursen. Så jag tog en pinne (Clinton älskar pinnar), satte den på marken en bit framför oss, och sen bad jag Clinton gå bredvid mig, och vi gick förbi pinnen, fram och tillbaka några gånger. Och jag sa nej åt honom varje gång han försökte ta den. En gång lyckades han ta den ändå och jag fick jaga honom i halva skogen. Men precis innan vi skulle gå hem sa jag sitt-stanna kvar åt Clinton, placerade pinnen några meter framför honom, och ställde mig själv på andra sidan pinnen med några meters mellanrum, så ropade jag hit, och han kom, men sen när han väl var vid mig så tvärvände han och stack och tog pinnen. Då förstod jag ju att om han inte ens kan låta bli en pinne, hur ska jag då få honom att låta bli att sticka till en annan hund som är ungefär en miljard gånger roligare än pinnen? Så nu är det verkligen dags att ta i med hårdhandskarna med det här att ha förbudsövningar. Vilken tur att jag nyss köpt en ny hundaktivitets bok, det räckte ju inte med de andra 1495 hundböcker jag redan har. I skrivande stund känner jag att jag är på gränsen till ett mentalt sammanbrott. Men det här ska nog gå bra. Kanske.