Cillans liv version 24

I dessa trötta dagar känner jag mig enormt tacksam för att jag har min älskade sambo, som trots 50 timmar övertid förra veckan, och att han börjar kl 05.00 hela den här veckan orkar vara ute mycket med hundarna, och laga mat, och städa undan disken, och fixa tvättmaskinen. Det är inte bara idag, det var så hela förra veckan också. Jag vet ärligt talat hur jag hade klarat mig utan honom. Jag förstår inte varför jag är så trött nu. Jag hade kunnat sova i ett år känns det som. Bara sätta i öronpropparna och snarka på, vakna sådär januari 2009. Jag känner mig så hemsk som inte gör allt det där, jag är hemma hela dagarna, men det enda jag är, är trött. Allt suger musten ur mig. Efter morgonpromenaden med hundarna, som jag inte kan påstå varit särskilt länge de senaste dagarna, så känner jag mig så trött i huvudet och hela kroppen så jag kunnat sova ett par timmar. I vanliga fall brukar jag piggna till efter en härlig morgonpromenad i dagsljuset. Kanske håller på att bli sjuk. Imorgon kanske det är bättre.