Cillans liv version 24

Vet inte vad jag ska skriva egentligen, jag känner mig helt tom på ord, tom på tankar, tom på luft. Det känns ungefär som när man ramlar och slår ryggen väldigt hårt, och hur man än gör så får man ingen luft, fast kanske inte riktigt så illa. Ibland känner man faktiskt att man skulle behöva att livet stannade upp, att man i lugn och ro fick pusta ut, utan några stora förändringar runt hörnet. Alla som känner mig vet att jag inte är den bästa på att hantera förändringar och beslut. Jag vill ha det jag känner till, det jag känner mig trygg med, allt annat gör mig livrädd. Allt främmande skrämmer mig, jag vill ha full kontroll hela tiden. Så vad gör jag nu?