Ångest..

Veterinären ringde igen efter hon pratat med djursjukhuset, dom tyckte vi skulle testa Ruffsan för addison, eftersom hon tydligen hade ovanligt låg halt kortison. Addisons sjukdom är alltså att kroppen producerar för lite/inget kortison. Det är samma test som man gör för cushings (kroppen producerar för mycket kortison). Och först efter det resultatet kommer vi väl antagligen åka och göra biopsi på både lever och mjälte.

Stackars Ruffsan.. Det känns som att det är kört. Alla sjukdomar man kan ha i både lever och mjälte är ganska allvarliga, och addisons är inte så rolig sjukdom den heller. Det känns bara så jobbigt och hemskt att Ruffsan kanske kommer dö. Hur ska jag klara mig utan henne? Det gör ont i hjärtat bara tanken på att hon inte kommer vara hos mig varje dag. Hon har ju varit min bästa vän i 7 år, har knappt varit ifrån henne en enda dag. Det som känns mest jobbigt är att man kanske måste ta beslutet att avliva sin allra käraste kompis. Jag tror jag skulle kunna hantera det bättre om hon helt enkelt bara somnade in. Men att ta beslutet att döda sin egen hund känns så fruktansvärt. Jag vet ju hur jobbigt det är när ens djur dör, jag vill aldrig behöva uppleva det igen! Visst om hon vore gammal, men hon har ju precis fyllt 7 år. Jag har sagt åt henne att hon måste leva minst 7 år till. Men innerst inne har jag aldrig trott att Ruffsan kommer bli så gammal. Kanske för att jag aldrig fått ha ett djur i "full tid", utan dom har blivit sjuka i ung ålder. Molly hade inte ens fyllt 4 när vi var tvungna att ta bort henne, och Dibbe var inte speciellt gammal han heller, han var också kring 4 år. Han skulle vara 7 år nu, som Ruffsan.

Ruffsan som är så snäll och klok, det är så roligt att prata med henne för det känns precis som om hon förstår vartenda ord man säger. Och hon är så duktig på att själv göra sig förstådd.

Jag vet att det inte alls är säkert det kommer gå så dåligt som jag tror.. Men hur ska jag klara mig utan henne? Hon har funnits hos mig i alla jobbiga stunder jag behövt gå igenom. Jag önskar jag kunde göra nånting.. Bara hon blir bra.. Bara det inte är nånting allvarligt..

Kommentarer
Postat av: Kristina

Med tiden kommer ni få veta och vi får hålla alla tummar och tår att hon kan bli frisk eller bli helt botad och får finnas till i minst sju år till!

Du får kela extra mycket med henne nu... och hon är fin Ruffsan... en väldigt snäll hund. Den enda hund jag aldrig varit rädd för. =)

kram

2009-08-13 @ 21:24:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback