Cillans liv version 24

Jag börjar misstänka att Ruffsan förstår att det är nåt på gång. Hon följer varje steg jag tar, hon vill helst inte gå hemifrån utan mig. Igår när jag låg i sängen och vilade mestadels av dagen låg hon hela tiden sig tryckt vid min sida. Hon har till och med sovit i sängen i natt och det hör verkligen till ovanligheterna. Hon kanske tror att det är nåt fel på mig, att jag är sjuk på nåt sätt eller så när jag inte är som jag brukar. Igår lämnade jag henne hemma i max två minuter när jag skulle gå med Clinton till skoterspåret och när jag kom hem ylade hon som om jag varit borta en vecka. Tycker lite synd om henne. Min lilla gumma. Snart kommer hon förstå, och då kommer hon inte bli glad. Ruffdan gillar inte förändring, men hon vänjer sig.