Cillans liv version 24

Stress Össe har tjatat om det där dopet hur länge som helst. Med all rätt egentligen för jag skjuter gärna upp saker till det är för sent. Men nu ringde jag iallafall dit, och självklart fanns det ju inte tid ett enda datum vi hade tänkt oss. Men tillslut så kom vi fram till att ta den 8 augusti, efter 400 samtal till kyrk tant-vikarien. När allt var klart så frågar jag Björn om jag ska skicka inbjudan redan nu. Och han sa att han tyckte jag skulle vänta ifall det blir några ändringar. Då dumförklarar jag honom och säger att det kommer ju inte bli mer klart än det är nu, när vi bokat datum och allt. Så jag skickar inbjudnings sms, och Össe bokar flygresa. 2 sekunder senare ringer kyrkvikarien och säger att hon tittat fel, att det redan var fullt den dan. Jag dog lite inombords.

Jag HATAR att ringa till olika ställen, det är oftast därför jag skjuter upp saker. Och nu hade jag redan fått ringa dit flera gånger för dom datumen vi ville ha inte var lediga. När jag ringer nånstans så vill jag att det ska vara snabbt avklarat. Och så blir det sånt här strul. Efter jag ringt till Össe och gnällt och varit förbannad så får jag ett välbehövligt pepptalk, hade hon varit här så hade hon troligtvis åkt på stryk. Men jag lyssnade på min kloka vän, och tvingade Björn att ringa. Och då var det plötsligt inga problem att döpa honom den dan, men en annan tid förstås. Men när jag frågade så fanns det abslolut inget sätt man kunde ordna det på.

Jaja, nu är den biten ordnad i alla fall, men jag känner mig helt uppstressad nu.