Två veckor.
Lill gossen har sovit som en stock i natt, tror det var för att han fick äta precis innan vi gick och la oss, han vaknade kl 3 och 5 och ville ha mat bara. Skönt att få sova lite bättre. Febern försvann. Han har sovit i princip hela dagen idag så vi får se hur natten blir. Idag har han fått träffa sin gammelmormor för första gången. Eller han vet inte om att han har träffat henne eftersom han sov hela tiden, det är väl mer hon som har träffat honom. Vi var där och åt lunch.
Terro har varit här och hälsat på, hon flyttar ju till Turkiet nu i slutet av veckan. Hon hade med sig fina saker hon stickat, sparkbyxor, en kofta och en filt, och även ett par vanliga byxor och en body.
Mamma sa igår att hon skulle komma och hälsa på men dök aldrig upp, hon sa att det var för att vi var borta hela förmiddagen och hon ville bara följa med ut och promenera så hon får köra vagnen. Så hon skulle komma på fredag istället när hon är ledig.
Igår blev Edvin två veckor gammal. Det är konstigt, det känns som en evighet sen jag låg där på operationsbordet och dom visade upp honom, och allt jag såg var en bebis med massa hår på huvudet och en snopp. Björn sa när dom ännu höll på att ta ut honom "det blev vad du trodde", och visserligen hade jag från början trott på att det skulle bli en pojke, men under sista två månaderna hade jag hunnit ändra mig sådär 3 gånger om dan, så jag han ju bli ganska förvirrad innan dom visade upp honom. Jag kommer nog aldrig glömma den där snoppen, det var det första jag såg när dom höll upp honom, sen han jag bara snabbt titta upp och ser hans kalufs sen går dom iväg med honom. Jag ville verkligen föda vanligt, när jag läser om förlossningar så blir jag lite sorgsen när jag har missat den där känslan alla pratar om att få upp sitt barn på bröstet. Jag fick se Edvin i 3 sekunder, sen försvann han och jag blev ihopsydd sen fick jag ligga ensam på IVA (där hela personalen kallade mig Mona) över en timma innan dom kom dit med honom. Och då kunde jag ändå knappt se honom eftersom han låg så inbäddad där i plastbaljan och jag kunde inte röra mig pga ryggbedövningen. Vistelsen på IVA är lite luddig, fick ganska mycket morfin då.
Jag tänker aldrig mer inte ta reda på könet. Det har varit så plågsamt att inte veta. Jag hatar att inte veta! Inte ens nu i efterhand har det varit värt det.