Cillans liv version 24

Ed the man har just somnat. Han var verkligen seg idag, lite övertrött kanske. Han har börjat säga mamma, och skriker jätte ljust och högt, och skriker man likadant så skrattar han jätte mycket.

Imorgon blir han 7 månader gammal, och jag sla lämna honom hos barnvakt för första gången. Han har ju varit hos mamma och pappa förut, men då har jag bara varit ute med hundarna i skogen vid dom, så max en timma. Nu ska han vara med mamma från 9.30 till 12, och sen med Sandra från 12-15, sen kommer Björn och hämtar honom efter jobbet. Vilken separationsångest! Hur ska det gå?! Jag och Clinton ska ju vara med på en aktivitetsdag som retriverklubben håller i. Det ska förstås bli roligt, speciellt för Clinton. Det här är kanske ett bra steg innan jag vågar låta honom sova borta. Är inte så mycket orolig för att mamma ska ta hand om honom, utan mer när Sandra ska göra det. Sandra har ju aldrig varit barnvakt i hela sitt liv. Nu ska hon ju iofs själv få barn i april. Det är väl just det med att jag är orolig att hon ska underskatta hans förmåga att röra sig. Han är ju snabb som blixten, och man kan inte lämna honom obevakad en enda sekund. Och tänk så blir han hungrig, och hon inte förstår det? Jag måste skriva ett brev med strikta riktlinjer med vad hon ska göra och inte göra.