Cillans liv version 24

Det har gått ganska lungt till vid läggningarna här förut, inte så mycket protester, varken på dagen eller kvällen. Men senaste dagarna har helvetet brakat lös. Mr. Edvin har inte den minsta lust att sova, och är förbannad som fan när vi sätter honom i sängen. Han är ganska tyst så länge han inte ser mig, om jag visar mig så börjar han skrika ännu mer. Så jag har börjat lämna honom, och när han blir allt för arg/ledsen går jag in till honom och lägger honom ner och sätter nappen i munnen. Han har börjat ge upp lite snabbare nu iallafall. Lilla älsklingen.. Självklart vill man ju inte att han ska behöva ligga och skrika, men det hjälper ju inte direkt att jag tar upp honom i famnen heller, då är han bara nöjd en liten stund. Så efter gröt och kvällsrutiner sjunger jag lite och sen lägger jag honom i sängen. Då börjar han böka och klättra och greja. Men tillslut somnar han ju. Jag vägrar att ha det som min moster som måste ligga i sängen med hennes barn tills dom somnat för annars kan dom inte somna. Hela kvällarna förstörs ju. Mysa och så kan man ju göra en stund innan i sängen, och sen går man ut, så ska dom kunna somna själv. Sanna (björns systers barn) var jätte duktig på det, när man var barnvakt också så läste man en saga och kramade och sa godnatt, och att jag är här utanför om du vill nånting, sen gick jag ut och hon somnade. Det är jätte jobbigt att vara barnvakt till magdalena och samuel när man måste ligga där i deras säng, helt knäpptyst i flera timmar.

Förresten har han börjat krypa på riktigt nu, ibland är det riktigt kryp och ibland kör han nån ap variant och drar sig fram halvt på rumpan. Jag märkte det för nån dag sen när jag satt honom på golvet i köket och leka medan jag fixade med maten, stod ungefär 3 meter bort, och plötsligt känner jag nån som drar mig i byxbenet.. Roligt när man märker stora framsteg nästan varje dag..