Lura den som luras kan..

Man ska mygla så mycket som möjligt, det har alltid varit mitt motto. Hittills har det funkat ganska bra. Jag är närmast en expert på att ljuga. Eller manipulera folk om man vill se det så. Men egentligen kan jag väl inte själv kalla det för att lura eller manipulera. T.ex. idag sa jag till Björn att om han tar ut barn+hundar på en långis så kan jag städa upp här hemma. Och självklart gick han ju med på det för nedervåningen såg ut som en katastrof och han hatar att städa. Ut gick han, och jag plockade upp alla leksaker från golvet, dammsög och plockade in lite disk, det tog ca 15 minuter, resten av tiden satt jag framför datorn, och Björn var ute och promenerade en timma. Ett annat knep är att ha två saker som måste göras, t.ex skura, eller plocka upp alla grejer i sovrummet, datarummet och vardagsrummet. Då väljer han alltid det som låter som minst jobb, vilket i själva verket är det som är jobbigast, bara det att jag säger det på ett sånt sätt så det andra låter jobbigare. Han får skylla sig själv tycker jag. Det här med ärlighet tycker jag är överskattat. Vissa saker behöver man ju inte ljuga om, typ vem som är far till ens barn eller viktiga saker. Men lite små lögner här och där är ju bara smart.

För nån vecka sen fick jag ett paket, wooohooo tänkte jag, jag har säkert vunnit en tävling. Men icke, stället jag köpte Edvins vinteroverall från har råkat skicka fel en skötväska (värd 650kr). Dom har klistrat på fel lapp eller nåt antar jag. Ett annat motto jag har är FINDERS- KEEPERS, det är inte Björns motto. Jag tyckte från början att vi skulle bara behålla väskan och korkskallarna får skylla sig själv att dom skickade fel. Det tyckte inte Björn, så han ringde dit, och sa att vi fått ett paket vi inte skulle ha, hon svarade att hon bara är sommarjobbare, och att vi skulle ringa om en vecka. IRRI! Vi ska väl inte behöva jaga dom när dom gjort fel? Vad får vi för det? Då kunde ju hon tagit vårat nummer och bett dom ringa upp oss, men icke. Veckorna gick och Björn glömde bort att ringa, fast jag påminde honom några gånger. Idag bestämde jag att väskan är min! Nu behåller jag den. En liknande händelse var att dom vi köpte det här huset av lurade oss totalt, dom lämnade det så jävla grisigt och äckligt här så vi var tvungen att städa ur innan vi kunde flytta in. Och vi får ännu (2 år senare) post som ska till dom. Och hela första året åkte vi och satte deras post i deras brevlåda, nu slänger jag bara skiten, en dag fick vi paket med sockar i, dom behöll jag. Björn vägrade använda stöldgods, men sådär efter ett halvår så var det som okej.

Jaja, så är det. Har inte så mycket att skriva idag annars..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback